Rättelseklausuler : De positiva och negativa effekterna av användandet av rättelseklausuler i avtal

• Main Author: Rydberg, Alexandra
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Linköpings universitet, Affärsrätt 2018
• Subjects: rättelseklausuler; avtalsrätt; standardavtal; friskrivningsklausuler; Law (excluding Law and Society); Juridik (exklusive juridik och samhälle)
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-147058

Villkoret nedan kallas rättelseklausul, det är ett begrepp som inte är vida känt, trots att klausulen används i avtal i många branscher. I doktrin är det enbart Calissendorff och Ramberg som skrivit något mer omfattande om ämnet. Klausulen gör det möjligt för den avtalsbrytande parten att rätta sitt avtalsbrott inom en viss tidsfrist och på så sätt undkomma påföljder, som hävning eller skadestånd. ”Beställaren kan säga upp avtalet till omedelbart upphörande om Leverantören på ett väsentligt sätt bryter mot avtalets bestämmelser, samt inte vidtar rättelse inom 30 dagar efter skriftligt påpekande från beställaren.” Syftet med uppsatsen är att belysa fenomenet rättelseklausul samt försöka ta reda på hur de används, och i vilken utsträckning de bör användas. Som ett steg i detta exemplifieras svårigheterna och problematiken som klausulerna kan ställa till med, men uppsatsen illustrerar också när användandet har ett bakomliggande syfte och används för ett gott och nödvändigt ändamål. För att besvara uppsatsens frågeställning; Bör rättelseklausuler finnas med i avtal? analyseras farorna med användningen av klausulen. Är det möjligt att rätta även grovt vårdslösa eller uppsåtliga avtalsbrott, eller är detta oskäligt? I syfte att besvara uppsatsens frågeställningar är det första steget att utreda gällande rätt inom avtalsrättens område genom att samla in och använda svenska rättskällor. De rättskällor som främst använts är doktrin, rättspraxis och lag, men även vissa förarbeten, skiljedomar och standardavtal behandlas. Slutsatsen är att rättelseklausulens främsta fördelar är att kommunikationen mellan parterna ökar samt att den ger den avtalsbrytande parten en andra chans när ett avtalsbrott begåtts i god tro. Rättsfallen och problembakgrunden visar dock på problematiken med svårtolkade formuleringar och obalanserade villkor. Den gemensamma partsviljan stämmer många gånger inte överens med rättelseklausulen. Utgångspunkten bör därmed vara ett avtal utan rättelseklausul och om parterna vill ha med en rättelseklausul bör den vara mycket noggrant formulerad.