| Summary: | Syftet med uppsatsen har varit att utreda varför det förstärkta laglottskyddet i 7 kap. 4§ Ärvdabalken kom till, vad bestämmelsen innebär och hur den tillämpas i praktiken. För att uppnå syftet har en rättsdogmatisk metod använts som innebär att man utreder gällande rätt utifrån rättskällorna såsom lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin. I svensk rätt har en bröstarvinge alltid rätt till något som kallas för laglott vid fördelningen av kvarlåtenskapen efter sin förälders frånfälle. Laglotten är något som inte kan testamenteras bort av en arvlåtare. Det har därför förekommit fall där arvlåtaren istället gett bort delar av sin egendom för att på så sätt kunna styra fördelningen av sin kvarlåtenskap. Just därför tillkom det förstärkta laglottsskyddet, som utgör ett ytterligare skydd för bröstarvingars rätt till laglott genom att även innefatta gåvor som en arvlåtare bortgivit i ett syfte som kan likställas med testamente. Att syftet med gåvan kan likställas med testamente innebär att arvlåtaren ska ha haft samma syfte som med ett testamente, vilket är att ordna med sin arvsföljd före sin död. Ett testamente är gjort för dödsfall skull, vilket betyder att även gåvor som bortgivits för dödsfalls skull kan komma att återbäras på grund av det förstärkta laglottsskyddet.
|
|---|
