| Summary: | Dr. Robert A. Pape gav 1996 ut sin bok Bombing to Win – Airpower and Coercion in War där han presenterar sin teori om hur luftmakt bäst ska användas för att påtvinga sin vilja över en motståndares. Genom empiriska studier argumenterar han för att strategisk bombning inte fungerar utan luftstridskrafterna ska istället användas till att bekämpa fiendens militära strategi.Detta självständiga arbete presenterar kärnan ur Pape's teori, samt tar ut tre centrala kriterier som verkar sammanfattande för teorin och undersöker sedan om det går att urskilja dessa inom Nato's nyttjandet av luftmakt under Operation Deliberate Force i Bosnien 1995. Luftkampanjen användes som ett politiskt instrument för att få slut på ett krig som präglades av etniska rensningar och territoriella dispyter. Stödet från världssamfundet att genomföra Deliberate Force var skört, vilket gjorde att utrymmet för misstag var litet.Slutsatsen är att Pape's resonemang kring lokal luftöverlägsenhet delvis går att urskilja, medan den nekande operationskonsten samt hammare och städ-taktiken tydligt går att urskilja. En slutsats är även att luftkampanjen var en avgörande faktor vid upphävandet av belägringen i Sarajevo, och hade stor påverkan på de strider som utspelade sig på marken, som sedan skulle bli avgörande för att Dayton-avtalet skrevs.
|
|---|
