TV-rättigheter inom svensk idrott : En studie av det rättsliga läget rörande ägande av och skydd för TV-rättigheter inom svensk idrott

• Main Authors: Bergsten, Jens, Lewenhagen, Karl
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap 2005
• Subjects: Mass communication; Masskommunikation
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-123

Aim The aim of this study is to investigate who can be considered to be the owner of the broadcasting rights on sport events in Sweden. Furthermore our aim is to investigate how the owners can protect their rights. The reason why we are interested in this subject is that there is no legislation in this field. There is no legislation on who the owner is and there are no arena rights that protect the broadcasting rights. We have studied case law and legislation in other countries and tried to apply it to Swedish conditions. We have posed the following questions: Who owns the broadcasting rights on sport events in Sweden? What legal protection does the owners of the broadcasting rights have for their rights? Method The study is based on literature studies and interviews. We have used a qualitative method when doing the interviews. When chosen the interview objects we have tried to find people from both the selling and the buying parts of the TV market. A few lawyers have also been interviewed in order to get more knowledge about the legal issues. The literatures that have been used are legal textbooks, legal articles, EU publications, scientific studies and textbooks in Sport Management. Results and conclusions Taking legislation and case law from other European countries into consideration, we argue that a decision by a Swedish Court would prove that the clubs are the owners of the broadcasting rights on sport events in Sweden. The reason for this is that the clubs are taking the economic risks related to the games. Today the Swedish sport associations sell the broadcasting rights collectively on behalf of the clubs. The associations (the ice hockey and the football associations) have rules stating that the clubs cannot sell the broadcasting rights individually without the associations’ permission. These rules could conflict with the 36th clause in the Swedish Contract Act. When it comes to the organizers protection of the broadcasting rights, organizers in Sweden protect their rights through a contract that state what is forbidden. Another way to protect their rights is through a disposal right of the arena. Through this they can deny anyone, whom they think will make a recording of the event without their permission, entry. The 4th clause in the Swedish Marketing Act and common law could also protect the owners’ rights. === Syfte och frågeställningar Anledningen till varför vi har intresserat oss för detta ämne är att det varken finns någon lagstiftning eller i övrigt någon samlad rättslig enighet på detta område. Det finns ingen rättskälla som talar om vem som äger rättigheterna och ingen lagstiftning eller övrig arenarätt som skyddar rättigheterna. Vi har valt att undersöka förhållandena i andra länder för att utifrån detta underlag dra slutsatser om vad som skulle kunna gälla för Sverige. Syftet med denna uppsats är att utreda vem som kan anses äga TV-rättigheterna till idrottsevenemang Sverige. Vi vill även undersöka vilket rättsligt skydd ägaren av TV-rättigheterna har för dessa rättigheter. Vi har valt att arbeta utifrån följande frågeställningar: Vem äger TV-rättigheterna till idrottsevenemang i Sverige? Vilket rättsligt skydd har ägaren av TV-rättigheterna till idrottsevenemang i Sverige för sina rättigheter? Metod Vi har baserat uppsatsen på litteraturstudier och åtta intervjuer. Intervjuerna har varit av ett kvalitativt slag och enkelt strukturerade. I valet av intervjuobjekt har vi försökt finna personer som representerar både köpar- och säljarsidan av TV-marknaden. Vi har även intervjuat tre jurister för att få en bättre insikt i den eventuella juridiska hanteringen av våra frågeställningar. Det skriftliga materialet består av olika juridiska läroböcker, juridiska artiklar, EU-publikationer, vetenskapliga uppsatser samt läroböcker i Sport Management. Resultat och slutsatser Med utgångspunkt i hur det ser ut i Europa antar vi att ett svenskt rättsligt avgörande skulle visa att föreningarna, och då föreningen som arrangerar idrottsevenemanget, är ägare av TV-rättigheterna till idrottsevenemang. Detta eftersom det är föreningarna som tar den ekonomiska risken för evenemanget. Som det ser ut idag är det dock de olika förbunden som säljer TV-rättigheterna kollektivt i stället för föreningarna. Intäkterna delas sedan lika mellan föreningarna bortsett från den summa som förbundet tar. Det finns regler i förbundens (ishockey- och fotbollförbundens) stadgar som förbjuder föreningarna att i egen regi sälja TV-rättigheterna. Vid en rättslig prövning är det möjligt att dessa bestämmelser skulle anses stå i strid med 36 § avtalslagen och därmed föranleda en eventuell jämkning eller ändring av stadgarna. Vad gäller arrangörens skydd för TV-rättigheterna skyddar sig arrangörer i Sverige genom avtal. Arrangörerna anger helt enkelt på biljetten vad som inte är tillåtet. Annat skydd arrangörerna kan åtnjuta är att dessa genom att deras dispositionsrätt över arenan kan neka människor att göra bild- och ljudupptagningar under arrangemanget/evenemanget. Även 4 § marknadsföringslagen kan tänkas skydda arrangören då den som gör en otillåten utsändning från ett idrottsevenemang skulle kunna anses snylta på arrangörens renommé. Den sedvanerätt som vuxit fram i Sverige tillåter arrangören att upplåta/överlåta till ett TV-bolag ensamrätt för ett eller flera arrangemang/evenemang. Andra TV-bolag får dock sända kortare sammandrag mot en mindre avgift.