| Summary: | Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka vilka möjligheter som finns för lärare i idrott och hälsa på gymnasiet att bedriva friluftsliv i skolans närmiljö utifrån deras uppfattning om platsens pedagogiska potential. Studiens frågeställningar är Vilka uppfattningar har lärare i idrott och hälsa på gymnasiet om platsens betydelse för undervisning i friluftsliv? Hur bedriver lärare i idrott och hälsa på gymnasiet friluftsliv i skolans närmiljö? På vilket sätt anser lärare i idrott och hälsa på gymnasiet att platsen kan vara en möjlighet eller en begränsning för undervisning i friluftsliv? Metod Studien baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer för en djupare förståelse av respondenternas uppfattningar. Bekvämlighetsurval gav ett underlag på sex legitimerade gymnasielärare i idrott och hälsa som deltog i undersökningen. Intervjuerna genomfördes via möte, facetime och telefon och spelades in med smartphone. Data transkriberades, tematiserades och kodades inför analysen. För att förstå lärarnas agerande används Bourdieus handlingsteori som förklaringsmodell. Resultat De gymnasielärare i idrott och hälsa som deltagit i studien använder inte platsbaserad undervisning som pedagogiskt verktyg i friluftslivsundervisningen. Platsen används främst som arena för fysiska aktiviteter. I skolans närmiljö övas friluftstekniker blandat med teoriundervisning som förberedelse inför friluftsdagar. Lärmiljön ska upplevas som autentisk för att efterlikna exklusivt friluftsliv. Vid val av plats anges praktiska aspekter som schemalagd tid, avstånd och resurser som begränsande faktorer. Slutsats Vår slutsats är att platsbaserad undervisning i skolans närmiljö varken är en doxa eller praktik i fältet friluftsliv. I lärarnas habitus saknas erfarenhet av platsbaserat friluftsliv vilket begränsar deras synsätt på platsens pedagogiska lärpotential. Brist på erfarenhet av platsbaserad undervisning i kombination med praktiska hinder begränsar lärarnas synsätt på platsens pedagogiska lärpotential. För att minska gapet mellan forskning och praktik kan lärarutbildningen och kompetensutveckling vara en väg till ökad kunskap i platsbaserad pedagogik. === Abstract Aim The purpose of the study is to investigate what opportunities exist for teachers in physical education and health at upper secondary school to conduct outdoor life in the school's immediate environment based on their perception of the place's pedagogical potential. Our question formulations are Which interpretations do physical education teachers in upper secondary school have about importance of the place in outdoor education? How do physical education teachers in upper secondary school manage outdoor education in the school’s ambient environment? How do physical education teachers in upper secondary school consider place as a possibility or limitation for outdoor education? Method This study is based on qualitative semi-structured interviews to gain a deeper understanding of respondents' perceptions. Using convenience sampling, six certified upper secondary school teachers in physical education participated. Interviews were conducted via meeting, facetime and telephone and were recorded by smartphone. Data was transcribed, thematised and coded to be analyzed. To understand the teachers' actions, Bourdieu's action theory is used as an explanation model. Results Upper secondary school teachers in physical education in this study do not use place-based teaching as a pedagogical tool. Place is mainly used as an arena for physical activities. In the school's ambient environment, outdoor techniques combined with theory are practiced in preparation for field days. Learning environments should be perceived as authentic to emulate exclusive outdoor life. Choosing a location, practical aspects such as time, distance and resources are identified as limiting factors. Conclusions Our conclusion is that place-based teaching in the school's ambient environment is neither a doxa nor a practice in the field of outdoor life. Teachers' habitus lack of experience in placebased outdoor life limits their view of the place's educational learning potential. This inexperience combined with practical barriers limits their approach to the site's educational learning potential. Teacher training and skills development may increase knowledge of placebased pedagogy, thus reducing the gap between research and practice.
|
|---|
