| Summary: | I dag är cirka 140 000 personer drabbade av demenssjukdom och en stor del av dessa vårdas av sin partner. Att leva med en person drabbad av demenssjukdom innebär en förändrad livssituation och en förändring av den närståendes livsvärld. Livskamrater till personer med demenssjukdom har enligt forskning behov kopplade till sjukdomen och den nya livssituation som sjukdomen medför både för dem själva och för deras partner. För att kunna möta den närståendes behov har sjuksköterskan ett ansvar att skapa en bild av deras upplevelser. Syftet med studien är att belysa närståendes upplevelser och känslor av att leva med en demenssjuk livskamrat. Metoden utgår från en kvalitativ ansats där 5 självbiografier granskas och analyseras. Resultatet innehåller tre teman: närståendes kamp, ensamhetens former samt tillfälliga ljuspunkter. Under dessa teman presenteras författarnas tolkning av de närståendes upplevelser och detta styrks med citat från de närståendes berättelser. I resultatet framkommer att de närstående bland annat upplever rädsla, ensamhet, nedstämdhet, sorg och i vissa situationer glädje i sitt liv med en demenssjuk livskamrat. I metoddiskussionen diskuteras val av metod och varför självbiografier valts som grund. I resultatdiskussionen kopplas resultatet till kvalitativ forskning inom området och författarna reflekterar kring hur sjuksköterskan kan förhålla sig till och fungera som ett stöd för den närstående. === <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>
|
|---|
