| Summary: | År 1992 genomfördes Äldrereformen i Sverige. Det innebar att mer avancerad vård ges i patientens hem. Slutenvårdens vårdplatser minskar, medicintekniska utvecklingen går snabbt framåt och på grund av en åldrande befolkning vårdas allt fler patienter i hemmet. Hemsjukvårdens organisation i vårt land ser olika ut. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans upplevelse av sin specifika kompetens samt kompetensbehov i arbetet i kommunens avancerade hemsjukvård. Författarna valde kvalitativ intervjustudie, induktiv ansats för att belysa studiens syfte. Åtta distriktssköterskor intervjuades, i en mellanstor svensk stad. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. I resultatet identifierades tre kategorier som beskriver upplevelsen av distriktssköterskans kompetensbehov. Formell kompetens, reell kompetens och ansvar för kompetens. Distriktssköterskorna ansåg att distriktssköterskeutbildningen är bra. Den erhållna hälsofrämjande kunskapen används även i den avancerade hemsjukvården. Distriktssköterskorna framförde önskemål om mer riktad utbildning då distriktssköterskan arbetar med olika områden. Det ansågs att annan specialistutbildning berikar kompetensen i hemsjukvården då de möter många olika patienter med olika behov. Distriktssköterskorna beskrev att yrkeserfarenhet och samarbete med team ökar kunskap kollegor emellan och det skapar möjlighet för patienten att få bästa möjliga vård. De menade att både den enskilda distriktssköterskan och organisationen tillsammans måste ta sitt ansvar för kompetensutveckling. Både genom att söka egen evidensbaserad kunskap men att organisationen ska ge tid till handledning, reflektion för att ge patienterna god vård. Det resultat som författarna ansåg mest intressant var att distriktssköterskorna beskrev att en vårdsituation som de behärskar, känner trygghet i utförandet av, upplevs inte av den enskilda distriktssköterskan som avancerad längre.
|
|---|
