| Summary: | Berättande i förskolan är ett stort och brett ämne, det är något som sker dagligen på en mängd olika vis. Denna studie belyser vad pedagoger samtalar om berättande och hur de konstruerar möjligheter för berättande i förskolan; såväl barns som pedagogers. Vid sökandet av forskning upplevdes en avsaknad kring berättande som begrepp, vilket ledde oss till studiens problemområde. Tidigare forskning var ofta inriktad mot läsning, vilket denna studie vill belysa annorlunda, då berättande innefattar mycket mer än enbart läsning. Studiens syfte är att undersöka vad pedagoger samtalar om kring berättande i förskolan, samt hur de konstruerar möjligheter för att utmana barns berättande. Detta i relation till de normer som råder i förskolan. I föreliggande studie har två forskningsfrågor valts ut, Hur pratar pedagoger om sitt arbetssätt när de beskriver hur de berättar för barn? Samt Hur pratar pedagoger om hur de konstruerar möjligheter för berättande, för att öppna upp och utmana barns berättande? Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionismen, där allt som ses och upplevs är skapat i sociala relationer. Utifrån den valda teorin har tre begrepp valts ut, Makt, Konstruktion samt Institution. Studien har avgränsats till att endast undersöka pedagoger, vilket gör att dessa utvalda begrepp underlättar för att synliggöra maktutövandet i konstruerandet av berättande i institutionen. Studien har utförts med intervju som datainsamlingsmetod. De medverkande respondenterna är sex pedagoger som är verksamma i förskolan, i samma kommun. De samtal som förts om berättande synliggörs i resultatkapitlet. Under transkribering av intervjuerna uppkom fem nodalpunkter som utgör de rubriker som presenteras i resultatet, Vad pedagogerna berättar om berättande, Att vara en aktiv berättare och lyssnare, Lärmiljön som berättelse-främjande, Att pausa berättandet - reflektion och boksamtal samt Vad pedagogerna berättar om att konstruera möjligheter för berättande. I resultatet åskådliggjordes flertalet betydelsefulla fynd, vilka bearbetas i tre avsnitt i diskussionen, Att vara en aktiv lyssnare, Att konstruera en berättelse-främjande lärmiljö samt Att se alla i förskolan som en berättare. Slutsatsen av studien är att dessa tre fynd möjliggör för att ett berättande ska ske på ett meningsfullt sätt. Med de konstruerade strategier som pedagogerna i denna studie berättar om, och aktivt arbetar efter, så är slutsatsen att pedagogernas strategier även främjar och utmanar barn och pedagogers berättande.
|
|---|
