Summary: | Forskning visar att musik och musikstunder kan användas för att främja barns språkutveckling. I Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) står att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin förmåga att uttrycka och kommunicera sina upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som till exempel musik. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på och använder sig av musik som ett stöd för barns kommunikation och språkutveckling. Studien utgår från två teoretiska perspektiv. Det första är Holmbergs fyra lärande perspektiv som handlar om lärande om, med, i och genom musik samt Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande. Utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv har vi valt att utgå från två olika grundsyner, imitation och interaktion. Tio förskollärare från sju olika förskolor inom fyra olika kommuner intervjuades. Studien visade att förskollärarna använder sig av musik och musikundervisning för att främja barns språkutveckling. Sånger och ramsor var vanligt förekommande i musikundervisningen och dessa aktiviteter ansågs bidra till barnens språkutveckling. Förskollärarna använde sig av flera olika redskap inom musikundervisning för att utveckla språket, bland annat sångkort, sångpåse och sångsagor. Musik användes främst som ett sätt att lära sig något annat, det vill säga lärande med musik där musiken hade ett utommusikaliskt mål. Musik förekom under dagen, både som planerade musikstunder och som en spontan aktivitet i olika situationer eller sammanhang där både förskollärare och barnen initierade musikstunden. Förutom att musik användes som ett sätt att utveckla barnens språk lyfte förskollärarna även fram musik som ett sätt att bygga gemenskap och som en inkluderande aktivitet i förskolan.
|