| Summary: | Bakgrund Pedagogisk dokumentation har alltid funnits i förskolan, men har över tid förändrats och utvecklats. Man använder sig fortfarande av anteckningar och observationer, men nu kanske med ett annat syfte, nämligen att vara till nytta främst för barnet, men också föräldrarna och pedagogerna. Det man skriver om barnen sätts oftast samman i ett enda dokument, ett som nuförtiden är mer utvecklat och välstrukturerat. Det finns olika namn på dokumentationerna såsom portfolio, individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Nuförtiden finns även andra möjligheter att dokumentera med hjälp av medier såsom kamera, ljudinspelningar och videokamera. För de som är lite mer avancerade finns även möjlighet att föra dokumentationerna på dator. I arbetet med barn är kunskapen om barns utveckling viktigt och för att främja kunskapen om detta håller man hela tiden på att utveckla nya metoder på förskolor runt om i Sverige. Arbetet med pedagogisk dokumentation är ständigt pågående i förskolornas verksamhet och utan tvekan ett av pedagogernas viktigaste arbeten. Syfte Vårt syfte är att få kunskap om hur pedagoger i förskolan arbetar med pedagogisk dokumentation. Metod Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Vår undersökning har innefattat åtta intervjuer på fyra olika förskolor inom samma kommun. Av en slump visade det sig att informanterna var utbildade förskolelärare. Resultat Under våra utförda intervjuer har vi sett en likasinnad uppfattning om pedagogisk dokumentation. Förskolelärarna ställer sig positiva till arbetet och använder sig av det men i varierande former. Vissa har en mer strukturerad och välutvecklad dokumentation än andra. Vi pratar då främst om portfolion som dokumentationsform. Alla förskolelärare arbetar efter personliga metoder från förskola till förskola som oftast har bestämts på regional nivå. De har arbetat olika länge med dessa men strävar efter samma sak,
|
|---|
