Foraging efficiencies on drifting and benthic prey in juvenile salmonids - effect of light

• Main Author: Larsson, Pia L. M.
• Format: Others
• Language: English
• Published: Karlstads universitet, Institutionen för miljö- och livsvetenskaper 2016
• Subjects: Foraging; benthic; prey; drifting; salmon; trout; salmonids; light; day; night
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-41939

Stream living salmonids are generally regarded as drift feeders that rely upon their vision when foraging. It has been shown that salmonids become nocturnal at low water temperatures, but have a low foraging efficiency as light intensity is low, due to their dependence upon vision. Shifting from drift feeding to benthic feeding, has been suggested, and analyses of gut contents during winter have shown that the diet of salmonids mainly consists of benthic invertebrates. Most experimental studies of salmonid foraging have only offered the fish drifting prey or only given the fish access to benthic prey in total darkness. Such conditions rarely occur in nature and the importance of benthic foraging to salmonids may therefore have been underestimated. In this study I conducted a stream laboratory experiment to test if low light intensity caused juvenile Atlantic salmon (Salmo salar) and brown trout (Salmo trutta) (age 0+) to forage more on benthic than drifting prey. The salmon foraged on both drifting and benthic prey during high light but consumed only benthic prey during low light (by one of six fish). Trout foraged on both drifting and benthic prey during both high and low light, but foraging efficiency was lower during low than high light and foraging efficiency was lower for benthic prey than for drifting prey. These results indicate that both species forage more opportunistically than previously thought. === Strömlevande laxfiskar anses generellt vara driftätare som förlitar sig på synen när de födosöker. Det har visats att laxfiskar blir nattaktiva vid låga vattentemperaturer, men har en låg födosökseffektivitet då ljusintensiteten är låg, på grund av sitt beroende av synen. Skifte från driftätande till att äta bentiska byten, har föreslagits, och analyser av maginnehåll under vintern har visat att laxfiskars diet huvudsakligen består av bentiska evertebrater. De flesta experimentella studier av laxfiskars födosök har endast erbjudit fisken driftande byten eller endast gett fisken tillgång till bentiska byten vid totalt mörker. Sådana förhållanden förekommer sällan i naturen och betydelsen av bentiskt födosök för laxfiskar kan därför ha underskattats. I den här studien utförde jag ett experiment i en laboratorieström för att testa om låg ljusintensitet fick juvenil Atlantlax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) (ålder 0+) att födosöka mer på bentiska än driftande byten. Laxen födosökte på både driftande och bentiska byten vid högt ljus men bara bentiska byten åts vid lågt ljus (av en av sex fiskar). Öringen födosökte på både driftande och bentiska byten vid både hög och låg ljusintensitet, men födosökseffektiviteten var lägre vid låg än hög ljusintensitet och födosökseffektiviteten var lägre för bentiska än förbiflytande byten. Dessa resultat indikerar att båda arterna födosöker mer opportunistiskt än vad man tidigare ansett.