Device-to-Device Communications for Future Cellular Networks : Challenges, Trade-Offs, and Coexistence

The steep growth in mobile data traffic has gained a lot of attention in recent years. With current infrastructure deployments and radio resources, operators will not be able to cope with the upcoming demands. Consequently, discussions of the next generation of mobile networks, referred to as the fi...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Shalmashi, Serveh
Format: Doctoral Thesis
Language:English
Published: KTH, Radio Systems Laboratory (RS Lab) 2015
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-168145
http://nbn-resolving.de/urn:isbn:978-91-7595-572-8
id ndltd-UPSALLA1-oai-DiVA.org-kth-168145
record_format oai_dc
collection NDLTD
language English
format Doctoral Thesis
sources NDLTD
description The steep growth in mobile data traffic has gained a lot of attention in recent years. With current infrastructure deployments and radio resources, operators will not be able to cope with the upcoming demands. Consequently, discussions of the next generation of mobile networks, referred to as the fifth generation (5G), have started in both academia and industry. In addition to more capacity, stringent requirements for improving energy efficiency, decreasing delays, and increasing reliability have been envisioned in 5G. Many solutions have been put forward, one of them being device-to-device (D2D) communications where users in close proximity can transmit directly to one another bypassing the base station (BS). In this thesis, we identify trade-offs and challenges of integrating D2D communications into cellular networks and propose potential solutions. To maximize gains from such integration, resource allocation and interference management are key factors. We start by introducing cooperation between D2D and cellular users in order to minimize any interference between the two user types and identifying the scenarios where this cooperation can be beneficial. It is shown that an increase in the number of cellular users within the coverage area and in the size of the cell is associated with a higher probability of cooperation. With this cooperation, we can potentially increase the number of connected devices, reduce the delay, increase the cell sum rate, and offload an overloaded cell. Next, we consider D2D communications underlaying the uplink of cellular networks. In such a scenario, any potential gain from resource sharing (time, frequency, or space) is determined by how the interference is managed. The quality and performance of the interference management techniques depend on the availability of the channel state information (CSI) and the location of nodes as well as the frequency of updates regarding such information. The more information is required, the more signaling is needed, which results in higher power consumption by the users. We investigate the trade-off between the availability of full CSI, which necessitates instantaneous information, and that of limited CSI, which requires infrequent updates. Our results show that with limited CSI, a good performance (in terms of the sum rate of both user types) can be achieved if a small performance loss is tolerated by cellular users. In addition, we propose a novel approach for interference management which only requires the information on the number of D2D users without any knowledge about their CSI. This blind approach can achieve a small outage probability with very low computational complexity when the number of scheduled D2D users is small. We then study the problem of mode selection, i.e., if a user should transmit in the D2D mode or in the conventional cellular mode. We identify the decision criteria for both overlay and underlay scenarios with two different objectives. We find out that the D2D communication is beneficial in macro cells or at cell boundaries. The area in which D2D mode is optimal varies with the objective of the network, transmit power, required quality-of-service, and the number of BS antennas. In the second part of this thesis, we study the effects of integration and coexistence of underlay D2D communications with another promising technology proposed for 5G, namely massive multiple-input-multiple-output (MIMO). Potential benefits of both technologies are known individually, but the possibility of and performance gains from their coexistence are not adequately addressed. We evaluate the performance of this hybrid network in terms of energy efficiency and the average sum rate. Comprehensive analysis reveals that the performance highly depends on the D2D user density. We conclude that underlay D2D communications can only coexist with massive MIMO systems in the regime of low D2D user density. By introducing a high number of D2D users, gains from the massive MIMO technology degrade rapidly, and therefore in this case, the D2D communications should use the overlay approach rather than the underlay, or the network should only allow a subset of D2D transmissions to be active at a time. === Den stora ökningen i mobildatatrafik de senaste åren har tilldragit sig mycket intresse. Med nuvarande infrastruktur och radioresurser kommer inte mobiloperatörerna att kunna hantera de kommande kraven. Därför har diskussioner kring den femte generationens (5G) mobila nätverk startat inom både akademin och industrin. Utöver högre kapacitet så kommer strikta krav på ökad energieffektivitet, minskad fördröjning samt ökad tillförlitlighet att planeras för 5G. En av många lösningar som har föreslagits är enhet-till-enhetskommunikation (device-to-device communications, D2D, på engelska), vilket innebär att närliggande mobilanvändare kan sända direkt till varandra utan att gå genom basstationen.  I denna avhandling identifierar vi kompromisser och problem kring, samt föreslår lösningar för, integrering av D2D-kommunikation i cellulära nätverk. Viktiga faktorer för att maximera vinsten av sådan integrering är resursallokering och störningshantering. Avhandlingen börjar med att beskriva samarbetet mellan D2D- och cellulära användare för att minska störningen mellan de två användartyperna, samt för att identifiera scenarier där denna typ av samarbete kan vara fördelaktigt. Vi visar att samarbetssannolikheten ökar med antalet cellulära användare i täckningsområdet, samt när cellstorleken ökar. Denna typ av samarbete kan användas för att öka antalet ansluta enheter, minska fördröjningen, öka cellsummadatataken eller avlasta överlastade celler.  Härnäst studerar vi D2D-kommunikation underliggande upplänken i cellulära nätverk. I ett sådant scenario bestäms eventuell vinst från resursdelning (t.ex. i tid, frekvens eller rymd) av hur störningen hanteras. Kvaliteten och prestandan hos störningshanteringen beror på tillgängligheten av kanalkännedom och information om nodernas position, samt uppdateringsfrekvensen för dessa. Ju mer information som behövs, desto mer signalering krävs, vilket leder till högre effektförbrukning hos användarna. Vi undersöker kompromissen mellan fullt tillgänglig kanalkännedom, vilket kräver momentan information, och ett scenario där kanalkännedomen är begränsad, vilket enbart kräver uppdatering med låg frekvens. Våra resultat visar att god summadatatakt kan uppnås när enbart begränsad kanalkännedom är tillgänglig, om en liten prestandaförlust tillåts för cellulära användare. Vi föreslår dessutom en ny metod för störningshantering som enbart kräver information om antalet D2D-användare, utan vetskap om deras kanalkännedom. Denna blinda metod kan uppnå hög täckningssannolikhet med låg beräkningskomplexitet när antalet schemalagda D2D-användare är lågt. Vi studerar även lägesvalsproblemet, dvs. om en användare ska sända i D2D-läge eller i konventionellt cellulärt läge. Vi karaktäriserar beslutskriterierna för både överliggande och underliggande scenarier med två olika objektivfunktioner och visar att D2D-kommunikation är fördelaktig i makroceller samt vid cellkanterna. Området för D2D-optimalitet varierar med objektivfunktionen för nätverket, sändeffekten, servicekvalitetskraven och antalet basstationsantenner.  I den andra delen av avhandlingen så studerar vi effekter kring integrering och samexistens av underliggande D2D-kommunikation med en annan lovande teknologi för 5G, nämligen massiv multiple input-multiple output (massiv MIMO). De individuella fördelarna för de två teknologierna är välkända, men eventuella prestandavinster när teknologierna samexisterar har inte studeras tillräckligt. Vi undersöker prestanda i detta hybridnätverk i termer av energieffektivitet och genomsnittlig summadatatakt. En noggrann analys visar att prestandan beror på tätheten av D2D-användare. Vi drar slutsatsen att underliggande D2D-kommunikation bara kan samexistera med massiv MIMO när tätheten av D2D-användare är låg. När det existerar många D2D-användare minskas prestandavinsten från massiv MIMO snabbt och därför bör D2D-kommunikationen ske i överliggande läge istället för underliggande läge. Alternativt kan nätverket tillåta att enbart en delmängd av D2D-sändningar är aktiva samtidigt. === <p>QC 20150529</p>
author Shalmashi, Serveh
spellingShingle Shalmashi, Serveh
Device-to-Device Communications for Future Cellular Networks : Challenges, Trade-Offs, and Coexistence
author_facet Shalmashi, Serveh
author_sort Shalmashi, Serveh
title Device-to-Device Communications for Future Cellular Networks : Challenges, Trade-Offs, and Coexistence
title_short Device-to-Device Communications for Future Cellular Networks : Challenges, Trade-Offs, and Coexistence
title_full Device-to-Device Communications for Future Cellular Networks : Challenges, Trade-Offs, and Coexistence
title_fullStr Device-to-Device Communications for Future Cellular Networks : Challenges, Trade-Offs, and Coexistence
title_full_unstemmed Device-to-Device Communications for Future Cellular Networks : Challenges, Trade-Offs, and Coexistence
title_sort device-to-device communications for future cellular networks : challenges, trade-offs, and coexistence
publisher KTH, Radio Systems Laboratory (RS Lab)
publishDate 2015
url http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-168145
http://nbn-resolving.de/urn:isbn:978-91-7595-572-8
work_keys_str_mv AT shalmashiserveh devicetodevicecommunicationsforfuturecellularnetworkschallengestradeoffsandcoexistence
_version_ 1716804285396680704
spelling ndltd-UPSALLA1-oai-DiVA.org-kth-1681452015-05-30T04:55:00ZDevice-to-Device Communications for Future Cellular Networks : Challenges, Trade-Offs, and CoexistenceengShalmashi, ServehKTH, Radio Systems Laboratory (RS Lab)KTH, KTH Center för Trådlösa System, Wireless@kthStockholm2015The steep growth in mobile data traffic has gained a lot of attention in recent years. With current infrastructure deployments and radio resources, operators will not be able to cope with the upcoming demands. Consequently, discussions of the next generation of mobile networks, referred to as the fifth generation (5G), have started in both academia and industry. In addition to more capacity, stringent requirements for improving energy efficiency, decreasing delays, and increasing reliability have been envisioned in 5G. Many solutions have been put forward, one of them being device-to-device (D2D) communications where users in close proximity can transmit directly to one another bypassing the base station (BS). In this thesis, we identify trade-offs and challenges of integrating D2D communications into cellular networks and propose potential solutions. To maximize gains from such integration, resource allocation and interference management are key factors. We start by introducing cooperation between D2D and cellular users in order to minimize any interference between the two user types and identifying the scenarios where this cooperation can be beneficial. It is shown that an increase in the number of cellular users within the coverage area and in the size of the cell is associated with a higher probability of cooperation. With this cooperation, we can potentially increase the number of connected devices, reduce the delay, increase the cell sum rate, and offload an overloaded cell. Next, we consider D2D communications underlaying the uplink of cellular networks. In such a scenario, any potential gain from resource sharing (time, frequency, or space) is determined by how the interference is managed. The quality and performance of the interference management techniques depend on the availability of the channel state information (CSI) and the location of nodes as well as the frequency of updates regarding such information. The more information is required, the more signaling is needed, which results in higher power consumption by the users. We investigate the trade-off between the availability of full CSI, which necessitates instantaneous information, and that of limited CSI, which requires infrequent updates. Our results show that with limited CSI, a good performance (in terms of the sum rate of both user types) can be achieved if a small performance loss is tolerated by cellular users. In addition, we propose a novel approach for interference management which only requires the information on the number of D2D users without any knowledge about their CSI. This blind approach can achieve a small outage probability with very low computational complexity when the number of scheduled D2D users is small. We then study the problem of mode selection, i.e., if a user should transmit in the D2D mode or in the conventional cellular mode. We identify the decision criteria for both overlay and underlay scenarios with two different objectives. We find out that the D2D communication is beneficial in macro cells or at cell boundaries. The area in which D2D mode is optimal varies with the objective of the network, transmit power, required quality-of-service, and the number of BS antennas. In the second part of this thesis, we study the effects of integration and coexistence of underlay D2D communications with another promising technology proposed for 5G, namely massive multiple-input-multiple-output (MIMO). Potential benefits of both technologies are known individually, but the possibility of and performance gains from their coexistence are not adequately addressed. We evaluate the performance of this hybrid network in terms of energy efficiency and the average sum rate. Comprehensive analysis reveals that the performance highly depends on the D2D user density. We conclude that underlay D2D communications can only coexist with massive MIMO systems in the regime of low D2D user density. By introducing a high number of D2D users, gains from the massive MIMO technology degrade rapidly, and therefore in this case, the D2D communications should use the overlay approach rather than the underlay, or the network should only allow a subset of D2D transmissions to be active at a time. Den stora ökningen i mobildatatrafik de senaste åren har tilldragit sig mycket intresse. Med nuvarande infrastruktur och radioresurser kommer inte mobiloperatörerna att kunna hantera de kommande kraven. Därför har diskussioner kring den femte generationens (5G) mobila nätverk startat inom både akademin och industrin. Utöver högre kapacitet så kommer strikta krav på ökad energieffektivitet, minskad fördröjning samt ökad tillförlitlighet att planeras för 5G. En av många lösningar som har föreslagits är enhet-till-enhetskommunikation (device-to-device communications, D2D, på engelska), vilket innebär att närliggande mobilanvändare kan sända direkt till varandra utan att gå genom basstationen.  I denna avhandling identifierar vi kompromisser och problem kring, samt föreslår lösningar för, integrering av D2D-kommunikation i cellulära nätverk. Viktiga faktorer för att maximera vinsten av sådan integrering är resursallokering och störningshantering. Avhandlingen börjar med att beskriva samarbetet mellan D2D- och cellulära användare för att minska störningen mellan de två användartyperna, samt för att identifiera scenarier där denna typ av samarbete kan vara fördelaktigt. Vi visar att samarbetssannolikheten ökar med antalet cellulära användare i täckningsområdet, samt när cellstorleken ökar. Denna typ av samarbete kan användas för att öka antalet ansluta enheter, minska fördröjningen, öka cellsummadatataken eller avlasta överlastade celler.  Härnäst studerar vi D2D-kommunikation underliggande upplänken i cellulära nätverk. I ett sådant scenario bestäms eventuell vinst från resursdelning (t.ex. i tid, frekvens eller rymd) av hur störningen hanteras. Kvaliteten och prestandan hos störningshanteringen beror på tillgängligheten av kanalkännedom och information om nodernas position, samt uppdateringsfrekvensen för dessa. Ju mer information som behövs, desto mer signalering krävs, vilket leder till högre effektförbrukning hos användarna. Vi undersöker kompromissen mellan fullt tillgänglig kanalkännedom, vilket kräver momentan information, och ett scenario där kanalkännedomen är begränsad, vilket enbart kräver uppdatering med låg frekvens. Våra resultat visar att god summadatatakt kan uppnås när enbart begränsad kanalkännedom är tillgänglig, om en liten prestandaförlust tillåts för cellulära användare. Vi föreslår dessutom en ny metod för störningshantering som enbart kräver information om antalet D2D-användare, utan vetskap om deras kanalkännedom. Denna blinda metod kan uppnå hög täckningssannolikhet med låg beräkningskomplexitet när antalet schemalagda D2D-användare är lågt. Vi studerar även lägesvalsproblemet, dvs. om en användare ska sända i D2D-läge eller i konventionellt cellulärt läge. Vi karaktäriserar beslutskriterierna för både överliggande och underliggande scenarier med två olika objektivfunktioner och visar att D2D-kommunikation är fördelaktig i makroceller samt vid cellkanterna. Området för D2D-optimalitet varierar med objektivfunktionen för nätverket, sändeffekten, servicekvalitetskraven och antalet basstationsantenner.  I den andra delen av avhandlingen så studerar vi effekter kring integrering och samexistens av underliggande D2D-kommunikation med en annan lovande teknologi för 5G, nämligen massiv multiple input-multiple output (massiv MIMO). De individuella fördelarna för de två teknologierna är välkända, men eventuella prestandavinster när teknologierna samexisterar har inte studeras tillräckligt. Vi undersöker prestanda i detta hybridnätverk i termer av energieffektivitet och genomsnittlig summadatatakt. En noggrann analys visar att prestandan beror på tätheten av D2D-användare. Vi drar slutsatsen att underliggande D2D-kommunikation bara kan samexistera med massiv MIMO när tätheten av D2D-användare är låg. När det existerar många D2D-användare minskas prestandavinsten från massiv MIMO snabbt och därför bör D2D-kommunikationen ske i överliggande läge istället för underliggande läge. Alternativt kan nätverket tillåta att enbart en delmängd av D2D-sändningar är aktiva samtidigt. <p>QC 20150529</p>Doctoral thesis, comprehensive summaryinfo:eu-repo/semantics/doctoralThesistexthttp://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-168145urn:isbn:978-91-7595-572-8Trita-ICT ; 2015:07application/pdfinfo:eu-repo/semantics/openAccess