| Summary: | Idag används digital teknik som en naturlig del för att göra undervisningen relevant och främja ett livslångt lärande i ett digitaliserat och snabbt föränderligt samhälle. Den digitala teknikens användningsmöjligheter medför dock att den ofta uppfattas störande för lärandet. Syftet med studien är därför att undersöka hur elever uppfattar sin användning av digital teknik i klassrummet för icke studierelaterade ändamål. Utifrån detta är avsikten att ur ett hållbart perspektiv belysa möjliga didaktiska förhållningssätt till denna utmaning. Utifrån en fenomenografisk metodansats genomförs kvalitativa intervjuer med nio gymnasielever. Analysen av intervjuerna mynnar ut i sju kategorier som beskriver elevernas varierade uppfattningar. Resultatet visar att eleverna använder den digitala tekniken för icke studierelaterade ändamål i klassrummet för att fördriva lektionstiden på olika sätt genom att kommunicera, titta på video och surfa. Flera faktorer driver eleverna till denna användning. Bristande motivation, sociala faktorer, teknikens tillgänglighet, passiviserande faktorer i studiemiljön samt att elevers använder tekniken som ett motivationshöjande verktyg är alla kategoriserade motiv som eleverna uppger. Studiens resultat går därmed i linje med tidigare forskning. Slutsatsen är att den digitala teknikens närvaro i klassrummet medför utmaningar. Eleverna får själva ta ett stort ansvar för att använda sin teknik på adekvata sätt, en frihet som ofta inte kan hanteras. Undervisningen kan dock utformas på sätt som förebygger elevernas icke studierelaterade användning av digital teknik i klassrummet. Beteendet kan legitimt regleras genom restriktioner i samförstånd med alla aktörer. Eleverna ges då chans att skolas in i ett kritiskt ansvarstagande perspektiv som möjliggör insikter om vilka konsekvenser användningen får för lärandet. Detta krävs för att på ett hållbart sätt kunna hantera de utmaningar som den digitala tekniken i klassrummet medför.
|
|---|
