| Summary: | Denna studie är baserad på Danermarks (2000) definition av samverkan. Studien fokuserar på hur samverkan sker mellan ämnes- och speciallärare i matematik samt specialpedagoger i kurs 1a och 1b i matematik på gymnasiet. Syftet var att ta reda på huruvida samverkan sker, vad informanterna gör när de samverkar, vilka de samverkar om samt varför de samverkar. Intervjuer genomfördes med tre ämneslärare, två speciallärare och en specialpedagog på tre olika gymnasieskolor. Resultaten visar på organisatorisk samverkan i form av snabba möten i korridoren men även bokade möten och pekar på skillnader i specialpedaogens och speciallärarnas sätt att utforma stödet till eleverna. Samverkan kan även ske utifrån extra genomgång, muntliga prov och konkret material. Behov av samverkan kring elver som läser Ma1c har ökat. Anledningen till att samverkan sker är möjlighet till mindre grupper, öka elevers självförtroende och förståelse för matematik samt ge mer tid i olika former. Slutsatsen är att samverkan ger möjligheter.
|
|---|
