| Summary: | Syftet med den här studien är att undersöka vad förskollärare anser om social norm, beteendet hos barn i olika situationer, i förskolan och även om det stämmer överens med hur förskollärarna agerar i praktiken. För att ta reda på detta används både observationer och intervjuer. Tre olika förskolor besöks och tre olika förskollärare blir intervjuade i studien. Resultatet visar på att det finns en social norm över hur barn förväntas bete sig i förskolorna, exempelvis att de inte får springa inomhus. Men även att det kan vara miljön och personalen själva som är främsta orsaken till att ett barn avviker från mängden. Om miljön inomhus har stora och öppna ytor kan barn ta det som en inbjudan till att springa, vilket strider mot normen ”inget spring inomhus”. För att bidra till en lugn och trygg miljö för barnen finns det fasta rutiner och oskrivna regler som förväntas att följas av både barn och vuxna. Sociala normer i förskolan är att rutinerna görs till barnens rutiner. Barn tar efter både vuxna och kamrater, de formas efter hur andra ser på dem, det är därför viktigt att deras positiva sidor stärks istället för deras negativa sidor. Det är när de negativa sidorna stärks som det kan leda till en stämpling av barnet, att det exempelvis är bråkigt. Stämplingen i sin tur gör att det barnet blir själva problemet i stället för att det finns ett problem som kan lösas. Om ett barn ofta är med i olika sorters konflikter kan det av andra personer ses som bråkigt, barnet får en etikett, en osynlig stämpel som bråkigt. Man skulle kunna säga att stämplingen är synsättet man har på en specifik person.
|
|---|
