| Summary: | Den aktuella studien syftade till att undersöka sambandet mellan självmedkänsla ochgenerell, upplevd stress hos svenska ungdomar, 15-19 år. Förutom att undersökaovanstående fråga undersöktes även hur väl självmedkänsla predicerade generell,upplevd stress i samma stickprov, när effekten av ålder och kön kontrollerades för.Studiens deltagare bestod av 226 ungdomar studerande vid högstadie- ellergymnasieskola i södra Sverige och data samlades in via Self-Compassion Scale ShortForm (SCS-SF) och Perceived Stress Scale (PSS-14) och i klassrumsmiljö. Resultatetvisade en signifikant, negativ korrelation mellan självmedkänsla och generell, upplevdstress. Självmedkänsla var också en signifikant prediktor för stress, efter det att effektenav ålder och kön hade kontrollerats för, och förklarade ensam 29,3 % av variansen istress. Detta resultat indikerar att självmedkänsla kan komma att spela en viktig roll iden fortsatta utvecklingen av förebyggande och stressreducerande behandlingar. === The current study aimed at exploring the correlation between self-compassion andgeneral, perceived stress among Swedish adolescents, age 15-19 years. Furthermore, theextent to which self-compassion predicted general perceived stress, when controlling forthe effect of age and gender, was explored. The participants of the study consisted of226 adolescents attending the Swedish equivalent to high-school (year 9-12) in southernSweden, and data was collected with Self-Compassion Scale Short Form (SCS-SF) andPerceived Stress Scale (PSS-14) in classroom settings. Results showed a significant,negative correlation between self-compassion and general, perceived stress. Selfcompassionremained a significant predictor for stress, after controlling for the effect ofage and gender, and uniquely explained 29,3 % of the variance in stress. This resultindicates that self-compassion may be useful in the future development of preventionand stress-reducing treatments.
|
|---|
