| Summary: | Syftet med vår undersökning är att se om en språkstörning hos barn kan få konsekvenser i samspelet med andra barn i deras omgivning. I studien har vi observerat tre barn på förskolan med olika former av språkstörning samt intervjuat sex personer med olika erfarenheter av barn med språkstörningar för att få deras synpunkter. Informanterna bestod av en logoped, en specialpedagog med inriktning kommunikation, språk och tal (talpedagog), två specialpedagoger samt två förskollärare. Resultatet av undersökningen stämmer överens med tidigare forskning som presenterats. Det visar att barnen får problem med det sociala samspelet när inte kommunikationen fungerar. Vi konstaterar att problemen yttrar sig på olika sätt; följden kan bli att barnen blir utåtagerande eller tysta och inåtvända. Ett delsyfte med vår undersökning är också att undersöka pedagogernas uppfattning om varför det är angeläget att upptäcka barn med språkstörningar. Flertalet av informanterna betonar hur viktigt det är att tidigt sätta in åtgärder då barnet visar tecken på att ha en språkstörning eller problem med uttalet. I litteraturgenomgången tas olika metoder upp om hur barn med språkstörningar ska kunna upptäckas och metoder som kan användas för att stötta dessa barn. Metoderna beskrivs också av informanterna i intervjuerna. Undersökningen visar även betydelsen av att sprida kunskap om barn med språkstörningar.
|
|---|
