Pojkar kan inte dansa balett – Representation av barns kön i "Unga mammor"

• Main Author: Wiedekamm, Josefine
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Malmö universitet, Fakulteten för kultur och samhälle (KS) 2020
• Subjects: gender; femininity; masculinity; hegemony; performativity; framing; representation; reality-TV; Unga mammor; Humanities and the Arts; Humaniora och konst
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-22213

Syftet med denna studie är att utifrån ett genusperspektiv studera hur barn representeras i realityserien Unga mammor. Med utgångspunkt i genus, framing och representation har jag genomfört en kvalitativ semiotisk analys och en framinganalys på fem medverkande familjer i 31 utspridda avsnitt i serien. Resultaten har pekat på att barnen representeras utifrån stereotypa könsroller, som placerar flickor i feminina fack och pojkar i maskulina, där det finns en acceptans för flickor att överskrida de osynliga gränserna könen emellan men en rädsla för pojkar att göra detsamma. Det har visat sig att barnens attribut, framför allt kläder, spelar en betydande roll i konstruktionen av deras kön. Jag ställer mig kritisk till Unga mammors representation av barn och ifrågasätter seriens roll i att normalisera könskoder. De normbrytande avvikelser som får synas förblir undantag. === The purpose of this study is to from a gender perspective study how children are being represented in the reality show Unga mammor. I have from the outset gender, framing and representation driven a qualitative semiotic analysis and a framinganalysis of five participatory families in 31 scattered episodes throughout the series. The results have shown that children are being represented from stereotypical gender roles, that places girls in feminine boxes and boys in maculine, where it is accepted for girls to overrun the invisible barriers seperating the sexes but a fear for boys to do the same. It has shown that childrens attributes, especially clothes, are playing a substantial role in the construction of their gender. I am critical towards Unga mammors representation of children and question the series role in normalising gender codes. The norm-breaking anomalies that are shown remain exceptions.