Temporär användning av plats för dynamisk stadsutveckling

• Main Authors: Wallin, Hjalmar, Hård af Segerstad, Dennis
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Malmö universitet, Fakulteten för kultur och samhälle (KS) 2020
• Subjects: Temporalitet; Plats; Nätverk; Strategi; Taktik; Kultur; Privat sektor; Offentlig sektor; Temporality; Place; Network; Strategy; Tactic; Culture; Private sector; Public sector; Social Sciences; Samhällsvetenskap
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-23328

Uppsatsen undersöker huruvida temporär användning av plats kan vara enalternativ metod som ett svar på en del av de utmaningar städer står inför,något som efterfrågas i SOU Ett snabbare bostadsbyggande(Byggrättsutredningen, 2018). En fallstudie av det temporära projektetNobelberget i Sickla, Stockholm, har genomförts. Temporär användning avNobelberget initierades av Atrium Ljungberg, ett privat fastighetsbolag,bostadsexploatering på Nobelberget senarelades till följd av en utdragenplanprocess. Under det temporära projektet som pågick i fyra år, 2015–2019,blev platsen en arena för kultur och evenemang. Genom fallstudien sombaseras främst på intervjuer har vi kunnat studera vilken inverkan dettemporära haft på den privata aktören Atrium Ljungberg, kommunen(offentlig sektor), aktörerna på platsen som främst sysslat med kultur, samthur det temporära påverkat staden och det som idag byggs på Nobelberget.Fallstudien analyseras utifrån det teoretiska ramverket som i uppsatsenframställs, vilket utgår från teorier om temporalitet, plats, strategiskplanering och taktik.Studien påvisar att det temporära projektet medfört att samtliga inblandadeaktörers verksamheter har utvecklats som en konsekvens av det temporäraprojektet. Atrium Ljungberg och kommunen har tvingats utmana sig själva ochgå utanför de ramar de vanligtvis verkar inom för att genomföra projektet.Kulturaktörernas verksamheter har stimulerats av det temporära, ett fokus påskapande och aktion har kunnat ske då tidsbegränsningen som uppstår meddet temporära inte rymmer ältande och utdragna processer. Fallstudiensynliggör dock att det finns en problematik till följd av det temporära,framförallt att kulturaktörer strukturellt förpassas till stadens mindrebeständiga och perifera platser. Därför är en slutsats av denna uppsats att dettemporära nödvändigtvis inte är lösningen på stadens utmaningar, men att detkan ha en katalyserande kraft samt en förmåga att synliggöra styrkor ochbrister i planeringen av det urbana. === This thesis investigates whether temporary use of space can be an alternativemethod in meeting the city's challenges, such as is requested in the governmentinquiry Ett snabbare bostadsbyggande (translated to: A more rapid housingdevelopment) (Byggrättsutredningen, 2018). A case study of the temporaryproject Nobelberget in Sickla, Stockholm, was implemented. Temporary use ofNobelberget was initiated by Atrium Ljungberg, a private real estate company,when their property with planned housing development was delayed as a resultof an extended planning process. During the temporary project that ran forfour years (2015-2019), the site became an arena for cultural activities andevents. Through the case study, which is based primarily on interviews, wehave been able to study the effect the temporary use had on the private actorAtrium Ljungberg, the municipality (public sector), the actors on the site whomainly engaged in culture, and how its temporary use affected the city andwhat is currently being built on Nobelberget. The case study is analyzed basedon the theoretical framework presented in the thesis, which is based ontheories of temporality, place, strategic planning and tactics.The study shows that the temporary project led to development in the internalorganization of involved actors and their activities. To carry out the project,Atrium Ljungberg and the municipality have been forced to challengethemselves and go beyond the framework they usually operate within. Thelimited timeframe, resulting from the temporary use of space, has resulted inan environment which promotes increased creativity and accelerated action.However, the case study also highlights problematic consequences of thetemporary use of space, not least the structural dispatching of cultural actorsto the less permanent and peripheral areas of the city. Therefore, oneconclusion of this thesis is that the temporary use of space is not necessarilythe solution to the city's challenges, but rather a catalyzing power and an abilityto make the strengths and shortcomings of urban city spaces visible.