| Summary: | Bostad Först, en intervention som syftar till att lösa kronisk hemlöshet, har visat sig vara ett framgångsrikt och ekonomiskt hållbart alternativ under de senaste tre decennierna. Men i utvärderingarna nämns sällan erfarenheterna från boende inom Bostad Först och främst påverkan på deras återhämtningsprocess. Tidigare forskning visar att erfarenheterna är mångfacetterade, i varierande grad beroende på ämne och att de ofta motsäger varandra. Detta gäller också för detta forskningsprojekt. De olika upplevelserna berättar om en intervention med medkänsla, sociala interaktioner, en säker och stödjande miljö och en utgångspunkt för förändring, men också en av osäkerhet, kampen mot att hålla sig nykter och hur svårt det är att gå från ett liv på gatorna. Så länge organisationer som utövar Bostad Först kontinuerligt undersöker behoven hos sina boende och ordnar sina servicelager i enlighet med dessa uppfyller interventionen till synes delar av en återhämtningsprocess. === Housing First, an intervention aimed at ending chronic homelessness, has shown itself to be a successful and financially viable alternative during the past three decades. But evaluations seldom mention the experiences from residents of Housing First and the impact it has on their process of recovery. Earlier research shows the experiences to be multifaceted, with varying degrees depending on topic and that they, more often than not, contradict one another. This holds true for this research project as well. The different experiences tell a story of residency of Housing First to be one of compassion, social interactions, a safe and supportive environment and a starting point for change, but also one of insecurity, struggles with staying abstinent and how hard it is to transition from a life on the streets. As long as organizations practicing Housing First continually investigate their residential needs and ranson their service inventory accordingly, the intervention seemingly fulfills the elements of recovery.
|
|---|
