| Summary: | Bakgrund: Historisk så har personer med funktionsnedsättning setts som asexuella. Forskning har dock motbevisat detta och sett att ungdomar med funktions¬nedsättningar har lika mycket sexuella erfarenheter som jämnåriga. Att ha en god sexuell hälsa är en mänsklig rättighet. För att kunna åtnjuta sina rättigheter är det av största vikt att få tillgång till information om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter [SRHR] anpassat utifrån sina förutsättningar. Dock så visar forskning att hälso- och sjukvården generellt är dålig på att ta upp och informera om sexualitet. Syfte: Att genom fokusgrupper och intervjuer med habiliterings¬personal undersöka om, och i så fall hur, SRHR-frågor belyses inom habiliteringen. Metod: Fokusgrupper och intervjuer med personal inom barn- och ungdoms¬habiliteringen samt syn-, hörsel- och dövverksamheten. Analysen har skett genom tematisk analys. Kritisk realism och sexuellt medborgarskap användes som teoretiska perspektiv. Resultat: Samtal om SRHR förekommer till viss del inom habiliteringen. Emellertid är det antingen enskilda individer eller vissa yrkeskategorier såsom psykolog, kurator och sjuk¬sköterska som har de samtalen. Därtill är samtalen förbehållet vissa funktions¬nedsättningar, i synnerhet om beteenden uppstår som omgivningen uppfattar problematiska. SRHR lyfts nästan aldrig ur enbart ett hälsosamt perspektiv. Den här studien visar att ungdomar med rörelse¬nedsättning i princip aldrig får möjligheten att prata om sexualitet på habiliteringen. Detta beror till stor del på att personalen saknar kunskap samt att de här ungdomarna främst träffar arbetsterapeut och fysioterapeut, yrkeskategorier som sällan eller aldrig pratar om SRHR. Vidare saknas det övergripande rutiner och samsyn mellan enheterna för hur arbetet med SRHR ska gå till. Slutsats: För att ge ungdomarna den information om SRHR de har rätt till behövs ett proaktivt arbetssätt. Det behövs vidare ökad kunskap för samtliga yrkes¬kategorier inom habiliteringen samt rutiner på organisationsnivå för att implementera arbetet med SRHR i verksamheten. === Background: Historically, people with disabilities have been considered as asexual. However, research has shown that adolescents with disabilities have just as many sexual encounters as their peers. According to human rights, everyone has a right to sexual and reproductive health, regardless of disability. To be able to benefit from these rights, information about sexual and reproductive health and rights [SRHR] must be altered according to individual needs. Yet, research shows that healthcare workers rarely address these issues with their patients. Aim: The aim of this study was to explore if and how SRHR was brought up within the rehabilitation centres for adolescents with disabilities. Method: Focus groups and interviews with professionals working with adolescents with autism, intellectual disabilities [ID], mobility, visual, and hearing disabilities. The material was analysed using thematic analysis. The theoretical frameworks used were critical realism and sexual citizenship. Results: The topic of SRHR arose to some extent within the rehabilitation centres, this was mostly due to individual interests from the personnel or certain professions such as psychologists, counsellors, and nurses. When SRHR was brought up it was mostly with adolescents with autism or ID, and it was usually because of problematic issues such as offensive behaviour. SRHR was never brought up from a health perspective. All professionals reported lack of knowledge of SRHR. One group was completely overlooked in this regard: adolescents with mobility disabilities without ID. The main reason for this was the professionals’ lack of knowledge, but also that these adolescents mostly see occupational therapists and physiotherapists who did not address questions of SRHR. Moreover, these adolescents did not show any problematic behaviour, consequently SRHR was not mentioned. Conclusion: Knowledge and competence about SRHR is needed among the professionals. Furthermore, the rehabilitation centres need to establish protocols and routines on how to better address SRHR issues for all adolescents regardless of disability and what kind of healthcare worker they encounter. This is according to their human rights.
|
|---|
