| Summary: | Skolverket (2011) har visat på att svenska skolbarns läskunskaper sjunker. Syftet med vår studie är att undersöka litteraturens och läsningens plats i förskola och förskoleklass samt utifrån pedagogers föreställningar om litteratur och läsning få förståelse för vilken betydelse deras ställningstaganden har för barnens litteracitet. Vi tittar bland annat på miljöns möjligheter för barnets identitet som läsare, som vi utgår ifrån formas av pedagogernas föreställningar om barn, litteratur och läsning. Teorier om literacy och critical literacy där nyfikenhet och intresse inför läsaktiviteter ställs emot teori om språklig medvetenhet och den tekniska färdigheten att kunna läsa, för att se eventuella tendenser på hur pedagogernas arbetssätt format barnens framtida läskunskaper. Även andra lärandeteorier samt redskap för läsning presenteras för att få en vidare förståelse av problemområdet som vi undersöker. Det empiriska materialet samlades in genom kvalitativ metod i form av intervjuer med pedagoger och observationer av verksamheterna Resultaten visar på att barnen i dessa verksamheter får goda förutsättningar för den framtida läsförmågan. Vi ser att det finns utvecklingspotential för arbetet med critical literacy, som inte tycks praktiseras aktivt i verksamheterna. Att arbeta med critical literacy utöver de möjligheter som barnen redan ges skulle kunna förebygga problem i läsförståelsen. Då ges bearbetning av litteraturen i form av ifrågasättande och kritiskt tänkande ett högre värde och minskar risken för att läsning blir ett tidsfördriv.
|
|---|
