| Summary: | Min undersökning kan bidra till att ge en inblick i vilka extra anpassningar några elever upplever är framgångsrika för deras skolgång.Syftet med studien var att undersöka vilka extra anpassningar några elever på högstadiet med dokumenterad dyslexi upplevde som framgångsrika i klassrummet samt hur delaktiga de är i planeringen av dem och huruvida de anpassningar som görs stämmer överens med rekommendationerna i logopedutredningarna.Insamlad data beskrivs utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och de specialpedagogiska perspektiv som valts är kategoriskt, relationellt och dilemmaperspektivet. Diskussionen sker utifrån ett sociokulturellt perspektiv.I studien har jag använt mig av semistrukturerade intervjuer, osystematiska observationer samt innehållsanalys av logopedutredningar. Tre elever på högstadiet har intervjuats, observerats och deras logopedutredningar har granskats. Datainsamlingen har analyserats kvalitativt.Resultatet är indelat i underavdelningar. Ur intervjuerna framträdde temana: Relationer till läraren, lärverktyg, förväntningar och förståelse från läraren, provsituationer samt delaktighet. Observationerna och logopedutredningarna följer därefter i varsitt avsnitt. Det viktigaste resultatet var att eleverna upplevde att det som var mest framgångsrikt var relationen till lärarna och förväntningar och förståelse från dem.Det viktiga arbete som framträder ur undersökningen ligger i att utveckla Elevhälsoteamets arbete med att skapa tillgängliga lärmiljöer för alla elever där specialläraren spelar en avgörande och viktig roll. Genom att tillsammans med lärarna planera och organisera arbetet med extra anpassningar utifrån klassrumsmiljön istället för att förlägga svårigheterna hos eleverna kan perspektivet förskjutas från det kategoriska till det relationella.NyckelordDyslexi, elevperspektiv, extra anpassningar, inkludering, relationskompetens
|
|---|
