| Summary: | Utifrån statistiken från 2017 diagnostiserades cirka 61 000 individer med cancer, vilket är en ökning med 1 336 fler fall jämfört med året innan. Dessutom räknar man med att det om 20 år kommer vara 100 000 nya fall per år som diagnostiseras och att var tredje svensk kommer att få en cancersjukdom. Incidensen av cancer i Sverige fortsätter att öka men samtidigt har det skett stora framsteg inom behandlingen av cancer. Mycket, tack vare att forskningen har gått framåt. Trots en mängd forskning kring de positiva effekterna av att vara fysiskt aktiv under sin behandling, såsom ökad livskvalitet, minskad fatigue och dödlighet är rekommendationerna gällande fysisk aktivitet för individer under behandling av cancer begränsad och styrs av olika faktorer inom läkarvården. Dessutom visar forskning på att det är få individer med cancerdiagnos som är fysiskt aktiva under – och efter sin behandling.Syftet med denna studie var att undersöka vilka upplevelser individerna hade i förhållande till fysisk aktivitet och livskvaliteten. Men också vilka förutsättningar individerna lyfte fram som begränsade eller främjade den fysiska aktiviteten under behandling av cancer. Insamlingen av empirin i denna studie skedde via semistrukturerade intervjuer med sex individer, både män och kvinnor med olika cancersjukdomar.Utifrån teorin KASAM som innefattar tre dimensioner: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet och ett salutogenetiskt perspektiv, vilket innebär att försöka att förklara varför individer med cancer hamnar vid den positiva polen i dimensionen hälsa-ohälsa och hur de gör det, analyserades sedan den insamlade empirin. Sju underkategorier skapades utifrån empiriinsamlingen och var följande: vana och kunskap, balans och förutsättningar, vilka går under dimensionen begriplighet.Under dimensionen hanterbarhet kategoriserades: kontroll och acceptans samt socialt stöd. I den tredje dimensionen, meningsfullhet kategoriserades socialt sammanhang och framtid.Resultatet i denna studie visar på att förutsättningar såsom cancerbehandling och typ av fysisk aktivitet både kan begränsa och främja förmågan att vara fysiskt aktiv. Men utifrån tidigare erfarenhet av att vara fysiskt aktiv fanns det vana och kunskap som bidrog till att individerna kunde hantera behandlingsrelaterade symptom och anpassa sin fysiska aktivitet utifrån sitt fysiska – och psykiska mående och på så sätt få en bättre livskvalitet. Resultatet visar också på att socialt stöd, kontroll och acceptans samt sociala sammanhang var av betydelse i förhållande till fysisk aktivitet och livskvaliteten.Dessutom visar resultatet på många likheter såsom en ökad självkänsla, självacceptans, ökat självförtroende, känna gemenskap, samhörighet, glädje, motivation och leva det liv som fanns innan sin cancersjukdom genom att vara fysisk aktiv. Men också att rekommendationer kring fysisk aktivitet från läkarvården upplevdes som bristfällig. Resultatet visade även på små skillnader gällande individernas framtidsplaner inom kategorin framtid samt kring vilken typ av fysisk aktivitet individerna hade erfarenhet ifrån sedan tidigare.Nyckelord:Cancer, Fysisk aktivitet, Förutsättningar, KASAM, Salutogenes, Upplevelser. === Based on the statistics from 2017, about 61,000 individuals were diagnosed with cancer, which meant 1,336 more cases of cancer than the year before. In addition, it is expected that in 20 years there will be 100,000 new cases per year that are diagnosed and that every third Swedish will have a cancerous disease. The incidence of cancer in Sweden continues to increase, but at the same time there has been great progress in the treatment of cancer. Much, thanks to the fact that the research has progressed. Despite a lot of research on the positive effects of being physically active during their treatment, such as increased quality of life, reduced fatigue and mortality, the recommendations on physical activity for individuals during the treatment of cancer are limited and governed by various circumstances in the medical field. In addition, research shows that there are few individuals with cancer diagnosis that are physically active during and after their treatment.The purpose of this study was to investigate what experiences the individuals had in relation to physical activity and quality of life. But also, what presumptions the individuals highlighted as limited or promoted the physical activity during the treatment of cancer. The collection of empirical data in this study was done through semi-structured interviews with six individuals, both men and women with various cancer diseases.Based on the theory Sense of Coherence that includes three dimensions: comprehensibility, manageability and meaningfulness and a salutogenetic perspective, which means trying to explain why individuals with cancer end up at the positive pole in the dimension health-ill-health and how they do it were then analyzed the collected empirical data. Seven subcategories were created from the empirical collection and were as follows: habit and knowledge, balance and conditions, which go under the dimension of comprehensibility. Under the dimension manageability was categorized: control and acceptance as well as social support. In the third dimension, meaningfulness was categorized social context and future. The result of this study shows that presumptions such as cancer treatment and the type of physical activity can both limit and promote the ability to be physically active. However, based on previous experience of being physically active, there was the habit and knowledge that contributed to the individuals being able to handle treatment-related symptoms and adapting their physical activity based on their physical - and mental attitude - and thus getting a better quality of life. The result also shows that social support, control and acceptance as well as social contexts were of importance in relation to physical activity and quality of life.In addition, the result shows many similarities such as increased self-esteem, self-acceptance, increased self-confidence, feeling community, affinity, joy, motivation and living the life that existed before its cancer by being physically active. But also, that recommendations regarding physical activity from the medical service were perceived as inadequate.The results also showed small differences regarding the individuals' future plans in the category of future and about what kind of physical activity the individuals had experience from before.Keywords: Cancer, Experiences, Physical activity, Presumptions, Salutogenesis, Sense of coherence.
|
|---|
