| Summary: | Alltsedan den målstyrda läroplanen (lpo 94) och kursplanerna introducerades i mitten av nittiotalet har det pågått en debatt om svårigheten med att tolka styrdokumenten och omsätta dem i praktiken. Både Skolverket och skolforskare är ense om att lärare behöver tydligare riktlinjer för hur man bör arbeta med dokumenten. Med utgångspunkt i detta har jag valt att undersöka hur en grupp lärare i grundskolans senare del arbetar med läroplanen och kursplanerna i planeringen av sin undervisning. Uppsatsen bygger på fem kvalitativa intervjuer där jag undersöker likheter och skillnader mellan hur dessa lärare använder styrdokumenten i planeringsprocessen, och därefter analyserar jag intervjuresultaten utifrån ett kritiskt perspektiv för att på detta sätt försöka belysa fördelar och nackdelar med den målstyrda skolan. Resultatet från intervjuundersökningen visar att lärare tolkar styrdokumenten mycket olika. Det kan konstateras att målstyrning fungerar bättre i de arbetslag som har ett nära samarbete utöver ämnesgränserna och sämre för de pedagoger som arbetar utifrån ett individuellt och ämneskoncentrerat perspektiv. Samtidigt framkommer det att det finns de som kombinerar individuell och kollektiv målstyrning, vilket ger upphov till att de befinner sig någonstans mittemellan de båda ytterligheterna. Jag har valt att inte bifoga de utskrivna intervjuerna i uppsatsen, men om de efterfrågas ber jag läsaren kontakta författaren.
|
|---|
