Lokaliseringen av kärnkraftverken i Finland

• Main Author: Karjalainen, Eeva
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Södertörns högskola, Institutionen för livsvetenskaper 2007
• Subjects: politisk geografi; lokalisering; kärnkraft
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sh:diva-1113

Denna uppsats handlar om lokaliseringen av kärnkraftverken i Finland ur ett politisk geografiskt perspektiv. Eftersom beslutsfattandet om kärnkraft och lokaliseringen är kopplade till varandra tas båda dessa aspekter upp i uppsatsen. I uppsatsen undersöks vilka aktörer och faktorer som styr/har styrt lokaliseringen och beslutsfattandet. Fokus ligger på problematiken kring territorier, beslutsfattande och olika politiska och utompolitiska delfaktorer som påverkar förhållanden inom och mellan territorier och därmed även lokaliseringen. Den teoretiska bakgrunden består av Thomas Lundéns ramverk för makten över marken och av huvudpunkter i Malmbergs lokaliseringsteori. Finlands fyra kärnkraftanläggningar ligger i Lovisa och Eurajoki. Idag (januari 2007) byggs Finlands femte kärnkraftverk och diskussioner kring det sjätte har redan påbörjat. Det femte kraftverket har diskuterats och planerats sedan 1970-talet men först år 2002 fattade riksdagen ett positivt principbeslut om kärnkraft. Enligt förespråkare krävs ny kärnenergi i Finland för att tillfredsställa energiefterfrågan, ersätta gamla kärnkraftverk, nå klimatstrategiska mål, säkra stabila elpriser och för att minska landets beroende av importerad el. Kärnenergilagen styr hantering av kärnkraftfrågorna i Finland. Utgångspunkten i lagen är att verksamheten måste vara säker och den får inte skada människor, miljö eller egendom, dessutom måste principbeslutet vara i linje med den allmänna nyttan. Besluten fattas fortfarande idag av en relativt liten krets trots att graden av demokrati har ökat sedan 1960-talet. I Finland fattar staten besluten om kärnkraftbygget och företagen beslutar om lokaliseringen. För att statsrådet och riksdagen kan fatta principbeslutet måste den planerade lokaliseringskommunen godkänna företagets (ansökarens) kärnkraftplaner. Även grannkommuner ger uttalanden om projektet. Dagens kärnkraftkommuners samarbetsvilja med kärnkraftverksamheter har både på 1960-talet och på 2000-talet berott på deras svaga ekonomiska situation och gynnsamma politiska klimat. Denna situation har gett företagen, som är etablerade och har stabil ekonomi, en fördel och mer makt i förhandlingarna med lokaliseringsorterna. Regleringar som både nationella och internationella ramverk ställer för lokaliseringen, är idag i stort sett samma som på 1960-talet. För att ett område betraktas som ett potentiellt lokaliseringsalternativ måste det uppfylla en rad olika krav. Säkerhetsfaktorer, tillgång till vatten, lämplig berggrund, goda transportnät och närhet till marknader har alltid varit viktiga förutsättningar för kärnkraftlokaliseringen. Avgörande för valet av lokaliseringen har dock varit kommunernas intresse för kärnkraftverksamhet. Naturförutsättningarna utgör en grund för beslutsfattandet men det är framför allt de tekniska, ekonomiska och politiska faktorerna som alltid har varit de viktigaste aspekterna som har påverkat lokaliseringsbesluten. Den språkliga dimensionen (kommunikationen) har aldrig tagits hänsyn till i beslutsfattandet. Detta har lett till samhällsförändringar i gamla svenskspråkiga områden. Lovisa är ett exempel på en sådan utveckling.