| Summary: | Barn idag har växt upp med sociala medier, där många är aktiva deltagare på föräldrarnas kanaler. Den här studien fokuserar på hur barn upplever att föräldrar delar och publicerar bilder av dem på sociala medier, främst Instagram. Syftet med studien är därför att förstå att det är individer bakom varje bild, individer som räknas som användare trots att de är under 13 år gamla. Studien är baserad på tidigare forskning inom området, en fokusgrupp mer likt en kreativ workshop med barn i elvaårsåldern samt djupintervjuer med föräldrar för att utforska maskineriet bakom fenomenet. Studien visar att barn har starka åsikter kring vad som karaktäriserar en bild av dem själva samt uttrycker de vilka bilder som de anser vara acceptabla att publicera. Jämsides visar studien även att föräldrar är medvetna om problematiken dock erfaras en saknad av tydliga ramverk för hur användningen bör gå till. Det är väsentligt att poängtera att det är föräldrarna som har den inhysta rätten att ta beslut rörande deras barn, dock synliggör studien att barnens perspektiv samt åsikter bör vara primära i denna typ av bestämmanden. Barnen i studien har även en önskan om att kunna påverka dessa beslut som väldefinierade användare. === Children today are growing up with social media, where many are active participants on their parents’ channels. This study focus on how children experience the fact that their parents share and publish pictures featuring them on social media, primarily Instagram. The purpose of this study is therefore to understand that there are individuals behind each picture, individuals to be considered as users even though they are under the age of 13. The study is based on previous research within the field, a focus group more like a creative workshop containing children in the age of 11 and in- depth interviews with parents to explore the machinery behind the phenomenon. This study shows that children have strong opinions about what characterizes an image of themselves and expresses which type of images they consider acceptable to publish. At the same time, the study also shows that parents are aware of the problem, but a lack of clear frameworks for how the use should operate. It is essential to point out that it is the parents who have the right to make decisions regarding their children, but this study shows that the children’s perspective and opinions should be primary in these types of decisions. The children in the study also have a desire to be able to influence these decisions as well-defined users.
|
|---|
