Det surrealistiska bilduttryckets diskurs i konstvetenskaplig kurslitteratur : En historiografisk studie av stilmässig generalisering

• Main Author: Renkse, Rasmus
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Södertörns högskola, Konstvetenskap 2020
• Subjects: historiografi; diskursteori; semiotik; kurslitteratur; surrealism; kay sage; nicola verlato; hieronymus bosch; diskursanalys; stil; bildanalys; Art History; Konstvetenskap
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sh:diva-43765

The discourse of pictorial surrealistic expressions in art historic course literature – a historiographic study about generalization of style. Through a historiographic perspective and discourse analysis the aim of this study is to uncover the ways art historic course literature make its stylistic categorization. This is done by making a semiotic categorization where three artworks are stipulated into a category called surrealistic pictorial expressions. The result of the semiotic picture analysis show both the semiotic grouping of pictures together and the work of the course literature as somewhat arbitrary, which lead to the questioning of why artworks are considered discursive objects while the course literature is not as well as how the narrative of pictures differs from the narrative of textbooks. The study shows a fundamental difference regarding the structuring of time which lead to a discussion on what might be the consequences for students of the field. === Undersökningen består huvudsakligen i två delar. Den första stärker genom bildanalys en samhörighet mellan tre konstverk, en samhörighet som trots allt visar sig vara problematisk. Den andra delen behandlar tre böcker som i stor utsträckning utgör fundamentet för den litteratur som studeras inom konstvetenskap på grundnivå. Med hjälp av slutsatsen från bildanalysen, att ett samband mellan bilder är relativt godtyckligt, kan texterna analyseras och betydande skillnader visar sig i hur konstverken kontra kurslitteraturen kommunicerar. Framförallt skiljer de sig åt i hur de strukturerar berättande tidsligt och likt bilderna som böckerna behandlar är de själva föremål för de strömningar som rör sig i samhället. Slutsatsen blir att studerande av konstvetenskap redan från början leds in i föreställningen om att konsthistorien är något som faktiskt existerar på ett objektivt plan medan det egentligen är något som aktivt skapas av de praktiserande inom fältet