| Summary: | SAMMANFATTNING Många barn som uppsöker en akutmottagning kommer att behöva utsättas för procedurer de kan uppleva som smärtsamma. Den smärtsamma proceduren identifieras ofta som det mest skrämmande och stressfyllda momentet i omvårdnaden kring barnet. I jämförelse med vuxna är barn inte så exakta i sin uppfattning av smärta; de är mer mottagliga för bias och kan påverkas av situationen. Barnen har inte en vuxen persons förmåga att skilja smärta från andra obehagliga känslor såsom ångest, rädsla och stress. Hur ett barn agerar i olika situationer beror till stor del på barnets erfarenheter av tidigare liknande sammanhang. En grundläggande del i omvårdnaden kring barnet är kommunikation. När begreppet kommunikation används i vården innebär det överföring av information. När vi kommunicerar använder vi det verbala språket men vi kommunicerar också genom kroppsspråk och genom det som ”sägs mellan raderna” d.v.s. det som inte sägs, men kommuniceras ändå. Information ges för att förklara det som skall ske och även förklara varför någonting görs. Kommunikation är således ett givande och ett mottagande, en överföring från en sändare till en mottagare. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge information och stöd till barn och föräldrar vid en smärtsam procedur på en barnakutmottagning. Studien har en deskriptiv kvalitativ ansats. Studien genomfördes med individuella semistrukturerade intervjuer med sju sjuksköterskor på en barnakutmottagning i Stockholmsområdet. Texten analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Meningsbärande enheter plockades ut, för att sedan kondenseras till mindre meningsenheter, kodas och för att slutligen delas in i subkategorier och kategorier. Resultatet presenteras i form av fyra kategorier med underliggande subkategorier. Informanterna beskriver sina erfarenheter från den barnakutmottagning där de arbetar. Att individ- och åldersanpassa information ser informanterna som en viktig del i att ge information till barn och föräldrar. Tid är något som behövs för att ge information och det beskrivs svårigheter i att ge information då erfarenheten visar att tillräckligt med tid inte alltid finns att tillgå, i dessa fall nämner informanterna värdet i att bekräfta barnets känslor i samband med eller efter den smärtsamma proceduren. Sammanfattningsvis visar studien vikten av att bemöta barnet och föräldrarna med respekt och att möta barnet i dess egen värld när information och stöd ges vid en smärtsam procedur. I resultatet beskrivs värdet av att ge ålders- och individanpassad information till barnet. Sjuksköterskorna träffar barn i olika åldrar med olika mycket erfarenhet från tidigare liknande situationer och att då kunna anpassa informationen som ges till varje barn och dess föräldrar ses som värdefullt.
|
|---|
