Motiverande samtal i diabetesvård : en litteraturstudie

Bakgrund I takt med den ökande förekomsten av diabetes mellitus typ 2 (DM2) är det av stor vikt att hitta behandlingsmetoder som både kan förebygga insjuknandet och minska sjukdomsbördan på både individ - och samhällsnivå. Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod vars behandlande kärna...

Full description

Bibliographic Details
Main Authors: Hasselberg, Lisa, Kleredal, Isabel
Format: Others
Language:Swedish
Published: Sophiahemmet Högskola 2016
Subjects:
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-2426
Description
Summary:Bakgrund I takt med den ökande förekomsten av diabetes mellitus typ 2 (DM2) är det av stor vikt att hitta behandlingsmetoder som både kan förebygga insjuknandet och minska sjukdomsbördan på både individ - och samhällsnivå. Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod vars behandlande kärna är att stärka individens förmåga till att göra positiva livsstilsförändringar. Metoden har haft framgång inom vård av personer med beroendeproblematik. Syfte Att undersöka om motiverande samtal som behandlingsmetod kan leda till förändrad hälsostatus hos personer med diabetes mellitus typ två. Metod En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökningar genomfördes i CINAHL, PsycInfo samt PubMed med hjälp av MeSH-termer och fritextsökningar. Sammanlagt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades i studien efter att ha värderats, klassificerats och sammanställts i en matris. Resultat I sammanställningen av resultatet framkom att MI kunde ha effekt på de uppsatta hälsoparametrarna. Dock var det i ett litet antal av artiklarna där det framkom statistiskt signifikanta och hållbara förändringar. Resultatet presenterades under rubriker för varje uppsatt hälsoparameter; Viktförändringar, ändrade rökvanor, förändrad fysisk aktivitet, förändrat HbA1c, ändrade kolesterolvärden och psykosociala effekter. Slutsats Ingen samstämmighet kring MI som framgångsrik behandlingsmetod framkommer i våra granskade studier. På vissa parametrar har MI effekt, på andra inte. Svårigheter framkommer också i att få hållbara resultat på lång sikt. Slutsatsen får antas vara att MI inte ger bättre effekt, på de av oss uppsatta parametrar som fått representera hälsostatusen hos personer med DM2, än sedvanlig vård.