Sjukvårdspersonals erfarenheter och upplevelser av att möta närstående vid plötstlig och oväntad död inom akutsjukvård

• Main Authors: Nilsson, Kim, Lundin, Lina
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Sophiahemmet Högskola 2011
• Subjects: Närstående; Sjukvårdspersonal; Sjuksköterska; Plötslig död; Sorg; Svåra besked; Nursing; Omvårdnad
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:shh:diva-882

SAMMANFATTNING Bakgrund:Det behövs särskilt mycket stöd åt närstående när döden kommer oväntat. Människor som upplever plötslig död av en närstående riskerar mer uttalad och förlängd sorg. Plötslig död inträffar utan förvarning eller period av känd sjukdom. Till denna kategori hör akut sjukdom, olycksfall, självmord och mord. Den traumatiska krisens förlopp kan beskrivas i fyra naturliga faser; chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Coping beskriver en persons förmåga att hantera stressfyllda och känslomässigt påfrestade situationer. Syfte: Syftet var att beskriva sjukvårdspersonals erfarenheter och upplevelser av att möta närstående vid plötsliga och oväntade dödsfall inom akutsjukvård. Metod: En forskningsöversikt valdes och det innebar granskning och sammanställning av relevant forskning. Artiklarna skulle vara utgivna tidigast år 1999, gällande vuxna närstående över 19 år samt att de skulle vara utgivna på engelska eller svenska. Alla artiklar var granskade. Manuella sökningar gjordes genom att granska vetenskapliga artiklars referenslistor. Då hittades tre vetenskapliga artiklar att inkluderas. Studiens 19 artiklar återfanns i PubMed och CINAHL. Resultat: Att lämna svåra besked till patienter och närstående upplevdes av sjukvårdspersonal som en svår uppgift. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att ge ärlig och korrekt information till närstående. Svåra besked som lämnades felaktigt kunde skada sorgen och patientens närstående borde behandlas med omsorg och respekt. Sjuksköterskorna kände att det var känslomässigt påfrestande att ta hand om sörjande närstående och därför behövdes riktlinjer för hur de skulle gå tillväga vid dessa situationer. Sjuksköterskorna tyckte att det kunde vara bra att erbjuda närstående att närvara vid återupplivningsförsök och låta dem se den avlidna kroppen för att underlätta sorgen. Sorg och förlust kunde leda till både psykiska och fysiska konsekvenser. Forskningsöversiktens resultat visar att sjuksköterskorna använde sig av skyddande försvarsmekanismer som förnekelse och bortträngning för att hantera påfrestande situationer. Sjuksköterskornas upplevelser kring en patients död påverkades av deras förmåga att skapa en distans för att lindra sorg och de sökte i första hand stöd hos sina kollegor. Slutsats: Sjukvårdspersonal behöver ett psykologiskt försvar för deras professionella arbete och för sitt eget välmående. Riktlinjer och tydliga ansvarsområden behövs för att hantera dödsfall. Utbildning behövs för att utöka kompetensen i hur svåra besked lämnas.