Stöd till barnsjuksköterskor som vårdat ett döende barn och varit med om ett barns bortgång : En intervjustudie

• Main Author: Hadziresic, Vildana
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad 2015
• Subjects: barnsjuksköterskor; stöd; handledning; barn; kvalitativ; omvårdnad
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-104983

Syfte: Studiens syfte var att belysa stödet till barnsjuksköterskor som varit delaktiga i vården av ett döende barn och vid ett barns bortgång. Bakgrund: Barnsjuksköterskor som har vårdat ett döende barn eller varit med vid ett barns bortgång upplever mer känslomässig stress och uppfattar stödet och handledningen som erhålls efter ett barns bortgång som inadekvat. Forskning har visat att barnsjuksköterskor mestadels söker, och finner stöd hos sina kollegor och att mer professionell guidning skulle vara fördelaktig i deras roll som barnsjuksköterska. Design: Författaren använde kvalitativ design till denna studie. Totalt sex intervjuer med legitimerade barnsjuksköterskor utfördes på två länssjukhus i Sverige. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod i intervjustudien. Resultat: Analysen av intervjuerna utmynnade i fem kategorier, Bristande struktur och organisation, Bristande handledning, Kollegialt stöd, Bekräftande chefer och Individuell coping. Dessa kategorier illustrerade exempel på vad som utmärker stöd och handledning och beskrivs av barnsjuksköterskorna som delar i hanteringen av ett barns bortgång. Mer strukturerad handledning efterfrågades och professionell handledning av psykolog eller terapeut. Kollegor sågs som det främsta alternativet till stöd, och efterfrågan om mer beslutsfattande chefer skildrades tydligt av barnsjuksköterskorna. Under individuell coping beskrev barnsjuksköterskorna svårigheten att handskas med ett barns bortgång och den personliga utvecklingen. Slutsats: Barnsjuksköterskors som varit med vid ett barns bortgång hade tillgång till stöd och handledning, men insatserna var rutin- och strukturmässigt otillräckliga och behövde förbättras.