| Summary: | Undersökningens syfte var att ta reda på om pedagogerna använder sig av lågaffektivt bemötande och om elever med autism gynnas av metoden, vilket betyder att pedagogen ska vara lugn, tydlig och strukturerad. Ökar inkluderingen av dessa elever när man använder sig av metoden och påverkas arbetsklimatet i klassrummet på ett positivt sätt är två frågeställningar. I bakgrunden går jag igenom de olika begrepp som är viktiga i studien; specialpedagogens yrkesroll, inkludering, lågaffektivt bemötande, autism och förändringsarbete. Jag har intervjuat åtta pedagoger och en specialpedagog på en lågstadieskola där man har haft fortbildning i lågaffektivt bemötande. Frågan är om pedagogerna fortfarande använder sig av metoden i sitt dagliga arbete? Resultatet analyserades och tolkades genom hermeneutisk forskningsansats då de olika specialpedagogiska perspektiven användes; det kompensatoriska, relationella samt sociokulturella perspektivet. I resultatet kommer jag fram till att både pedagogerna och specialpedagogen ansåg att det var skillnad i klassrummet sedan man har börjat använda sig av metoden, och eleverna som är i behov av särskilt stöd kunde i större utsträckning vara inkluderade i den vanliga undervisningen.
|
|---|
