| Summary: | Fokus i denna studie är “pappablivande”, vilket innebär att undersöka hur nyblivna förstagångspappor beskriver hur det är att bli pappa. Det finns en mängd olika uppfattningar om vilken betydelse pappor har för sina barn, i synnerhet vilken betydelse de har för riktigt små barn. Psykoanalys och anknytningsteori hävdar mammas betydelse för små barn, och ser att pappor kommer in i ett senare skede i barnets liv. Intresset för pappors betydelse för sina barn har tidigare inte varit så stort, men under senare tid har forskningen inom detta område vuxit. Syftet med studien är att undersöka pappors tankar och föreställningar om vad det innebär att bli och vara pappa. De frågeställningar som varit ledande för studien är: Hur tänker nyblivna förstagångspappor om att bli pappa? samt Hur tänker nyblivna förstagångspappor kring relationen till sitt nyfödda barn? Semistrukturerade intervjuer med fyra nyblivna pappor har genomförts, och det material som genererats har bearbetats utifrån Grounded Theory. Resultatet visar att ”pappablivande” innebär ett förändrat liv i flera avseenden. I begreppet förändrat liv ingår upplevelsen av blandade känslor, av både positiv och negativ karaktär. Ytterligare resultat är att mamma ges företräde till barnet, och att pappans uppgift blir att stödja och hjälpa mamman i hennes relation till barnet. Papporna ser inte sin betydelse så klart under barnets första halvår i livet, utan deras roll som pappor växer i takt med att barnet blir större. Psykoanalysen och anknytningsteorins uppfattning om att papporna får betydelse i ett senare skede i barnets liv, förefaller stämma överens med resultatet i denna studie.
|
|---|
