| Summary: | Denna studies syfte är att undersöka hur ett urval slöjdlärare tar sig an hållbar utveckling inom respektive slöjdinriktning i skolan. De frågeställningar jag utgår ifrån behandlar lärarnas förhållningsätt till begreppet och traditioner som finns inom respektive slöjdart samt förutsättningar utifrån materialen. För att ta reda på detta har jag utgått från en kvalitativ metodansats där intervjuer med tre textilslöjdslärare respektive tre trä- och metallslöjslärare ingått. Jag har även utfört observationer på en skola inom de båda slöjdarterna, för att få en inblick i hur lärare och elever agerar och hanterar materialen ur ett hållbarhetsperspektiv. Studien utgår ifrån teoretiska utgångspunkter som Soujanens teori om slöjd kopplat till fyra bärande principer för hållbar utveckling. Björneloos teori om lärarens undervisningssyfte att integrera hållbar utveckling i skolan, utifrån tre övergripande innebörder. Även Säljös tolkning av lärande inom den sociokulturella teorin berörs. Resultatet visar att slöjdlärarna främst försöker uppmärksamma eleverna på materialens ekonomiska värde och utgår från att detta är att behandla hållbar utveckling. Lärarna är dåligt insatta i vad läroplan och kursplanen tar upp om hållbar utveckling. Slöjdlärarna inom textil har lätt att hitta uppgifter och material som går att använda för att jobba med återbruk i skolslöjden. Inom trä- och metallslöjden krävs en större arbetsinsatts för att få tag i material för dessa uppgifter. Ingen av slöjdlärarna har reparationer eller behandlar frågor om återvinning som fasta moment i slöjdundervisningen. Lärarna beslutar själva vilka material de köper in och här tar de ställning och gör iakttagelser om mängd, pris och kvalité på materialet. Studien har givit en god inblick i hur hållbar utveckling kan förstås och realiseras inom slöjdämnets olika processer. Den undervisande slöjdläraren behöver dock kunskap, intresse och ett eget engagemang för att lyfta hållbar utveckling i sin undervisning.
|
|---|
