| Summary: | Syftet med denna studie är att undersöka i vilka situationer skönlitteratur förekommer i förskolan och grundskolans årskurs ett, samt vilken funktion litteraturläsningen då fyller. Vi vill med studien försöka få en uppfattning om vilka möjligheter som ges i förskola och skola till ett skapande av läslust, mot bakgrund av det sjunkande intresse för böcker och sjunkande resultat i läsfärdighet som rapporterats i internationella kunskapsutvärderingar. Undersökningen är en kvalitativ studie som bygger på etnografiska fältstudier vilka pågått under sex veckor i en förskolegrupp och en förstaklass. Den huvudsakliga datainsamlingsmetoden är deltagande observation och det är från observationsresultaten som analyserna bygger.Av resultaten framgår att användningen av skönlitteratur i den studerade förskolan främst förekommer som högläsning i samband med vila. Även i skolklassen är högläsningen vanligt förekommande liksom den enskilda läsningen av bänkbok. I båda verksamheterna används den skönlitterära läsningen som en form av rekreation, en aktivitet som inträffar då barn är i behov av lugn eller i slutet av en lektion efter att andra mer kravfyllda uppgifter slutförs. Litteraturläsningen kan på så vis betraktas som en bisyssla och får sällan en central plats i undervisning och förskoleverksamhet. I den mån som litteraturen ligger till grund för samtal så är det framförallt dess potential som språkutvecklande aktivitet som är i fokus. Samtal som utforskar böckernas innehåll på ett djupare plan är däremot mer sällsynta.Nyckelord: läsning, skönlitteratur, läslust, boksamtal, förskola, årskurs ett
|
|---|
