| Summary: | Ola Ljunggren: Outslitliga refränger. Om recensenters syn på musiken i 1920-talets svenska revyer, med särskilt fokus på jazzinslag. Uppsala universitet: Institutionen för musikvetenskap vt 2004. C-uppsats. Musiken i de svenska 1920-talsrevyerna utgör en viktig del av Sveriges populärmusikhistoria, men har tidigare behandlats vetenskapligt i mycket liten utsträckning. Syftet med detta arbete är att undersöka de samtida recensenternas syn på revymusiken, det vill säga revykupletter och -visor, särskilt beträffande eventuella jazzinslag. Studien baseras på analys av recensioner av Ernst Rolf- och Karl Gerhard-revyer i två svenska dagstidningar och två nöjestidningar under perioden 1919-1932. För att sätta analysen i ett bredare perspektiv har också upphovsmännens syn på revymusiken diskuterats.Studien visar att recensenterna skrev relativt lite om musiken i revyerna. I den mån revyschlager kommenterades ansågs texterna viktigast. När själva musiken behandlades rörde kommentarerna oftast melodierna, särskilt refrängmelodierna. Dessa beskrevs ytligt och utan djupare analys. Ofta recenserades orkesterns insats i korta ordalag, och ibland också individuella sånginsatser. Musikens upphovsmän fick ytterst lite uppmärksamhet under hela perioden, textförfattarna något mer.Begreppet "jazz" innebar under denna period väsentligen amerikansk dansmusik.Vad gäller sådana inslag i revymusiken nämndes mycket lite under det tidiga 20-talet. Efter 1926 ökade antalet kommentarer om jazz. Framför allt kommenterades de suggestiva rytmerna och musikernas virtuositet. Kommentarerna var oftast positiva: Inget i materialet tyder på att recensenterna hade någon utpräglat negativ attityd gentemot jazzmusiken i revyerna. Detta är intressant, satt i relation till tidigare forskning om jazzens mottagande i Sverige.En orsak till de knapphändiga och sällan analytiska utsagorna om musiken i revyrecensionerna kan vara att musiken ansågs främst vara en transportör för texten, samt att schlagermusik inte ansågs värd att analysera på grund av sitt låga konstnärliga värde. En annan mer trivial orsak kan vara att recensenterna främst var teaterrecensenter och inte musikaliskt utbildade.
|
|---|
