| Summary: | Invandringen till Sverige har varit betydande ända sedan andra världskriget och bidragit till Sveriges ekonomiska utveckling. Exempelvis har invandringen mildrat de demografiska utmaningar som Sverige står inför, men sedan början av 90-talet har stora skillnader i sysselsättning och arbetslöshet mellan den inrikes och utrikes födda befolkningen iakttagits. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur arbetsmarknadsintegrationen av utrikes födda går till, samt att undersöka personliga egenskapers betydelse för huruvida utrikes födda blir arbetslösa. Uppsatsen har använt Uppsala som ett empiriskt exempel. En logistisk regression utfördes för att undersöka de personliga egenskapernas korrelation till arbetslöshet. Intervjuer av tjänstemän från Uppsala kommun och Arbetsförmedlingen (AF) i Uppsala genomfördes för att få information om arbetssätt och åtgärder, med avseende på arbetsmarknadsintegrationen av utrikes födda. Slutligen har uppsatsen analyserat eventuella samband mellan de personliga egenskapernas korrelation till arbetslöshet med Uppsala kommuns, samt AF:s, arbetssätt och åtgärder. Resultatet visar bland annat på att ha barn i låg ålder ger en ökad risk för arbetslöshet i Uppsala och likaså för födelseregioner som Afrika, Mellanöstern och Latinamerika, men resultatet beror på referensgruppen i den kvantitativa metoden. Att vara kvinna och att ha hög utbildning minskar risken för arbetslöshet. Uppsala kommun och AF i Uppsala arbetar individanpassat och använder samarbeten och samverkan vilket bidrar till ett dynamiskt arbetssätt som kan erbjuda en mångfald av åtgärder. Det individbaserade arbetssättet möjliggör att många utrikes födda i behov av extra stöd kan få hjälp oavsett av personliga egenskaper.
|
|---|
