Condictio indebiti : - med särskilt fokus på inrättandekravet

Principen om condictio indebiti har varit aktuell sedan den romerska rätten och avser att lösa det problem som uppstår när en betalning görs av misstag. Å ena sidan är huvudregeln att en misstagsbetalning ska gå åter, å andra sidan kan betalningsmottagaren behålla betalningen under förutsättning att...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Bozo Skårman, Sebastian
Format: Others
Language:Swedish
Published: Uppsala universitet, Juridiska institutionen 2020
Subjects:
Law
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-417202
Description
Summary:Principen om condictio indebiti har varit aktuell sedan den romerska rätten och avser att lösa det problem som uppstår när en betalning görs av misstag. Å ena sidan är huvudregeln att en misstagsbetalning ska gå åter, å andra sidan kan betalningsmottagaren behålla betalningen under förutsättning att denne i god tro har mottagit betalningen och därefter inrättat sig i god tro. Särskilt det krav som uppställs på att betalningsmottagaren ska inrätta sig efter betalningen har varit föremål för diskussion på grund av otydlig rättspraxis kring kravet. På senare tid har även rättstillämpningen visat att betalningens bestående ska motiveras utifrån allmänna intresseavvägningar där flera faktorer kan ha en betydelse. Några av de faktorer som kan inverka på bedömningen är vilken av parterna som har förfarit oaktsamt, den som hade störst möjlighet att överblicka förhållanden som inverkade på betalningen och aktörernas ställning. Vad gäller aktörernas ställning kan beaktande tas om den ena parten intar konsumentställning, då kan möjligheterna till att tillerkännas betalningen anses större. Inte enbart för att kraven på god tro och inrättande inte är lika stränga, utan även för att den allmänna intresseavvägningen kan utfalla till dennes fördel. Omvänt gäller istället då det rör sig om en kapitalstark, juridisk person. Särskilt höga krav på aktsamhet har ställts på betalningsförmedlingar. Sammantaget är rättspraxis oenhetligt vilket beror på att situationerna då misstagsbetalning kan uppstå är många och omständigheterna i varje enskilt fall ofta unika. Det är inte långt ifrån att tänka sig att HD med anledning av detta skapat en bedömning i tre steg för att nå en mer enhetlig rättspraxis. I pedagogiskt hänseende är det välkommet samtidigt som det inte kommer till bukt med problemet som condictio indebiti genomgående har trilskats med, vilket är att ställa upp en enhetlig bedömningsgrund när situationerna skiljer sig åt avsevärt från fall till fall. === The principle of condictio indebiti has been relevant since Roman law and aims to solve the problem that arises when a payment is made by mistake. On the one hand, the main rule is that a mistake payment must go back, on the other hand, the payee may retain the payment provided that he has received the payment and subsequently established himself in good faith, in other words the prequisite of adjustment. Particularly the prequisite of adjustment has induced a controversial debate since the court’s judgments have not been in a clear direction. Recently, the application of law has also shown that the possession of the payment must be justified on the basis of a general assessment of the parties’ interests where several factors may have a significance. Some of the factors that may affect the assessment are which of the parties has acted negligently, which party had the greatest opportunity to overview the conditions that affected the payment and the position of the actors. If one of the actors assumes the position of a consumer it can increase the likelihood of having the right to the payment. Not solely because the requirements for good faith and establishment are not as strict, but also because the general asseessment of interests can be in his favor. The reverse argument is applicable when it comes to a capital-strong, legal person. Particularly strict requirements have been set on actors dealing with payment services in their main business, such as banks. Overall, the case law is inconsistent, which is probably due to the fact that the situations in which mistake payments can occur are many and the circumstances in each individual case are often unique. Due to this, it is probable that the Supreme Court (Högsta domstolen) has created a three-step assessment to achieve a more uniform practice of law. For educational purposes it is welcome, although it does not provide a solution to the problem that condictio indebiti consistently has faced. The problem being the hardship of creating a uniform rule applicable to several different situations with varying factors that must be taken into consideration.