Identifying and Situating the Medieval Ragundaskogen: A Tale of Forest, Fish and Farmers

• Main Author: Cochrane, Alexandra
• Format: Others
• Language: English
• Published: Uppsala universitet, Institutionen för arkeologi och antik historia 2021
• Subjects: Eastern Jämtland; Medieval; Marginality; Late Medieval Agrarian Crisis; Abandoned Farms; Ragundaskogen; Resource Use; Jämtland and Härjedalen Diplomatarium; Niche Construction; Archaeology; Östra Jämtland; Medeltiden; Marginalitet; Medeltiden Agrarkris; Ödesböle; Användandet av resurser; Jämtland och Härjedalen Diplomatarium; Nischkonstruktion; Arkeologi; History and Archaeology; Historia och arkeologi
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-446330

In several medieval written sources an area called Ragundaskogen (Eng: Ragunda Forest) is documented in eastern Jämtland. The references in the sources are general and lack specific information about location, meaning and the extent of this area. This thesis uses a theoretical framework based on niche construction and a method employing written sources, place names and archaeological remains to better understand the medieval concept of the Ragunda Forest. The study will reconstruct and discuss the area’s geography, but also provide insight into the people who lived there, their relationships with each other and places in the landscape, as well as their relationship to the church in Uppsala and the monarchy in Norway. The Ragunda Forest was a niche in a border area and during certain periods seems to have had a certain form of independence. The Middle Ages are a period characterised by a series of crises due to climate change and diseases such as the plague. The Ragunda Forest will be used as a background to discuss how the medieval population and landscapes were affected. The thesis suggests that interdisciplinary studies of delimited and local landscape spaces are an effective method for better understanding historical human-environment relations.   === I flera skriftliga källor från medeltiden omnämns Ragundaskogen i östra Jämtland. Hänvisningarna i källorna är generella så det är svårt att avgöra Ragundaskogens exakta betydelse, läge och utbredning. Denna uppsats använder ett teoretiskt ramverk som bygger på nischkonstruktion och en metod som omfattar skriftliga källor, platsnamn och arkeologiska lämningar för att bättre förstå det medeltida begreppet Ragundaskogen. Studien kommer att rekonstruera och diskutera områdets geografi, men också ge insikt till människorna som levde där, till deras relationer sinsemellan och till platser i landskapet, samt till deras förhållanden till kyrkan i Uppsala och kungamakten i Norge. Ragundaskogen var en nisch i ett gränsområde och verkar under vissa perioder också haft en viss form av självständighet. Medeltiden är en tidsperiod som kännetecknas av en rad kriser till följd av klimatförändring och sjukdomar som pesten. Ragundaskogen kommer att användas som en bakgrund för att diskutera hur medeltidens människor och landskap påverkades. Uppsatsen föreslår att tvärvetenskapliga studier av avgränsade och lokala landskapsrum är en effektiv metod för att bättre förstå historiska människa-miljö relationer.