| Summary: | Syftet med studien var att synliggöra skolpolitikers uppfattningar om en skola för alla. Två skilda synsätt på elever och elevers svårigheter belyses inom den specialpedagogiska forskningen; individuellt/kategoriskt perspektiv och socialt/relationellt perspektiv. Dessa synsätt är varandras motsatser avseende om det är eleven eller skolans organisation och undervisning som ses som problembärare. De båda synsätten får konsekvenser för den specialpedagogiska organiseringen. Det traditionella sättet att möta elevens svårigheter i skolan har varit specialundervisning, där särskild träning, speciella åtgärder och kategorisering/särskiljning av elever varit framträdande. Målet idag är i stället att skapa en skola för alla - en inkluderande skola. Studien var kvalitativ och bestod av sex intervjuer med skolpolitiker. Resultaten i studien visar att skolpolitikernas uppfattningar avseende förhållningssätt och bemötande överensstämmer med hur en inkluderande skola framställs i styrdokumenten. Däremot framgår av resultatet att skolpolitikernas uppfattningar om elever och elevers svårigheter samt organiseringen av den specialpedagogiska undervisningen, i motsats till vad som eftersträvas enligt styrdokumenten, till stor del grundar sig i elevens individuella problematik eller svårigheter. Enligt vad som framgår i studiens resultat tycks skolpolitikerna vara i behov av ökad kunskap kring aktuella begrepp inom det specialpedagogiska området och därtill aktuell forskning. Denna kompetensutveckling skulle kunna utföras av specialpedagoger, utbildade att ta ett socialt/relationellt perspektiv på elever i behov av särskilt stöd
|
|---|
