| Summary: | Syftet med mitt arbete var att få en bild av i vilken utsträckning det finns ett genusperspektiv i metodikundervisningen i jazzensemble och improvisation på musikhögskolenivå i Sverige. Även att få en bild av i vilken utsträckning verksamma lärare i jazzensemble och improvisation, som genomgått metodikkurser i samma ämnen, har en medvetenhet om genusfrågor samt ifall deras undervisning påverkas av det. Jag ville även kartlägga dessa lärares åsikter om vad den sneda könsfördelningen i jazz och improvisationsmusik beror på samt hitta och föreslå möjliga förändringar. Jag valde att göra kvalitativa intervjuer med sex aktiva jazzensemblelärare. Två av lärarna var ansvariga för metodikundervisningen i jazzensemble på respektive musikhögskola: Musikhögskolan i Malmö och Kungl. Musikhögskolan. De andra fyra lärarna hade genomgått sin pedagogiska utbildning vid någon av dessa två musikhögskolor. Undersökningen pekar på att det varken har funnits eller, när undersökningen gjordes, fanns ett genusperspektiv i metodikundervisningen i jazzensemble på Musikhögskolan i Malmö och Kungl. Musikhögskolan. Alla sex lärarna hade gjort iakttagelser av skillnader i beteenden i undervisningssituationer mellan killar och tjejer. De lärare som hade erfarenhet av att undervisa enkönade grupper med endast tjejer hade i högre grad uppmärksammat könsskillnader och hade alla utvecklat sina individuella metoder för hur de handskades med detta. De flesta av lärarna hade dock inte några tydliga kunskaper om genusstrukturer och hur man kan arbeta för att förändra dem, varför jag generellt sett betraktar genusmedvetenheten hos lärarna som låg, även om den varierar lite sinsemellan. Jag kom fram till flera möjliga orsaker till könsfördelningen i jazz och improvisations- musik: rådande genusstrukturer i samhället, därav brist på kvinnliga förebilder, musik- utbildningarnas och medias fokusering på analyserbar jazz, cementering av rådande genusstrukturer på jazzutbildningarna och brist på förändring av dessa strukturer. Genusstrukturer i samhället ändras hela tiden och arbetet att förändra de förlegade strukturer som finns sker på många olika nivåer, även om det går långsamt. Däremot kan institutioner, utbildningar och konsertarrangörer ta krafttag vad gäller att synliggöra kvinnliga förebilder, särskilt för elever i tidiga utbildningsår. Jag drog även slutsatsen att institutioner, arrangörer, musikjournalister m.fl. borde öppna upp begreppet jazz till att innefatta all improviserad musik för att flera ska känna sig välkomna i genren. Man bör även införliva ett genusperspektiv i ensemblemetodiken på musikhögskolorna och musikutbildningarna samt på alla musikutbildningar arbeta för att förändra de rådande genusstrukturerna. Utbildning och kunskap ser jag som en viktig väg till förändring.
|
|---|
