| Summary: | Analogical reasoning is a key component in our ability to learn and drawn conclusions about novel concepts and phenomena based on the knowledge we have about structurally similar but well-known entities. Analogical reasoning is frequently used within science education thanks to its explanatory possibilities regarding abstract and incomprehensible concepts and phenomena. However, research has found that pupils often find it difficult to understand the teachers’ analogies – they find themselves with the double task of understanding both the source- and the target-domain of the analogy. To approach this difficulty, this report aims to investigate the didactical power of self-generated analogies, where the pupils themselves create the analogical comparison. In a systematic literature review, findings are synthetised from current studies and a few key elements for successful use of analogical reasoning and self-generated analogies within science education is presented. The investigation reveals that self-generated analogies benefit the conceptual understanding but may lead to misconceptions. Apart from extended conceptual understanding, the self-generated analogies 1) helps the pupils to contextualise the content, 2) promotes the ownership of learning, and 3) motivates them to investigate more about the content. To avoid misconceptions when using self-generated analogies, it is crucial that the teacher guides the pupils and points out the weak spots and limits to the analogies. === Analogiskt resonemang är en central kognitiv förmåga som hjälper oss att förstå nya och okända begrepp och fenomen utifrån de kunskaper vi redan har. Analogiska jämförelser används i stor utsträckning inom naturvetenskaplig undervisning eftersom de lämpar sig väl för att förklara abstrakta begrepp och fenomen som inte kan observeras med blotta ögat. Traditionellt förklarar läraren det nya och okända (kallat måldomänen) med en analogisk jämförelse till något konkret och välkänt (kallat källdomänen). Forskningen visar dock att eleverna ofta har svårt att förstå och relatera till lärarens källdomäner, och de ställs inför den dubbla uppgiften att avkoda både källdomän och måldomän för att bygga kunskap utifrån det analogiska exemplet. Denna rapport undersöker de didaktiska möjligheter och problem som ryms inom så kallade självgenererade analogier – där eleverna själva väljer källdomäner och utifrån dessa bygger analogiska kopplingar till måldomänen. Denna rapport består av en systematisk litteraturstudie som syftar till att presentera och problematisera didaktiska aspekter av analogiskt resonemang och självgenererade analogier. Förutom att det gynnar elevernas begreppsförståelse på ett bredare plan så pekar resultatet på att självgenererade analogier 1) hjälper eleverna till ökad begreppsförståelse och att kontextualisera innehållet i undervisningen, 2) stärker det så kallade lärägandet och 3) verkar motiverande och sporrande att söka mer kunskap kring måldomänen. Det största problemet med analogiskt resonemang i allmänhet och självgenererade analogier i synnerhet är dock att det kan leda till att eleverna bygger sin kunskap på missuppfattningar kring de naturvetenskapliga begreppen. För att undvika sådana missuppfattningar bör läraren guida eleverna under skapandet av analogierna, och tydligt lyfta fram exemplens brister och begränsningar. För lärare i naturvetenskapliga ämnen är alltså analogiskt resonemang och självgenererade analogier ett viktigt verktyg för att öka elevernas begreppsförståelse – samtidigt som pedagogen bör vara medveten om metodens problem.
|
|---|
